Böjningsformer av verbet 'att skänka'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'ajduu
أَجدُو
jag - nutid
jadawtu
جَدَوتُ
jag - dåtid
'ajdua
أَجدَُ
jag - subjunktiv
'ajdu
أَجدُ
jag - jussiv
du (m)
tajduu
تَجدُو
du (m) - nutid
jadawta
جَدَوتَ
du (m) - dåtid
tajdua
تَجدَُ
du (m) - subjunktiv
tajdu
تَجدُ
du (m) - jussiv
du (f)
tajdiina
تَجدِينَ
du (f) - nutid
jadawti
جَدَوتِ
du (f) - dåtid
tajdii
تَجدِي
du (f) - subjunktiv
tajdii
تَجدِي
du (f) - jussiv
han
yajduu
يَجدُو
han - nutid
jadaa
جَدَا
han - dåtid
yajdua
يَجدَُ
han - subjunktiv
yajdu
يَجدُ
han - jussiv
hon
tajduu
تَجدُو
hon - nutid
jadat
جَدَت
hon - dåtid
tajdua
تَجدَُ
hon - subjunktiv
tajdu
تَجدُ
hon - jussiv
vi
najduu
نَجدُو
vi - nutid
jadawnaa
جَدَونَا
vi - dåtid
najdua
نَجدَُ
vi - subjunktiv
najdu
نَجدُ
vi - jussiv
ni (m)
tajduuna
تَجدُونَ
ni (m) - nutid
jadawtum
جَدَوتُم
ni (m) - dåtid
tajduu
تَجدُوا
ni (m) - subjunktiv
tajduu
تَجدُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tajduuna
تَجدُونَ
ni (f) - nutid
jadawtunna
جَدَوتُنَّ
ni (f) - dåtid
tajduuna
تَجدُونَ
ni (f) - subjunktiv
tajduuna
تَجدُونَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yajduuna
يَجدُونَ
de (m) - nutid
jadauu
جَدَُوا
de (m) - dåtid
yajduu
يَجدُوا
de (m) - subjunktiv
yajduu
يَجدُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yajduuna
يَجدُونَ
de (f) - nutid
jadawna
جَدَونَ
de (f) - dåtid
yajduuna
يَجدُونَ
de (f) - subjunktiv
yajduuna
يَجدُونَ
de (f) - jussiv
ni två
tajduwaani
تَجدُوَانِ
ni två - nutid
jadawtumaa
جَدَوتُمَا
ni två - dåtid
tajduaa
تَجدَُا
ni två - subjunktiv
tajduaa
تَجدَُا
ni två - jussiv
de två (m)
yajduwaani
يَجدُوَانِ
de två (m) - nutid
jadawaa
جَدَوَا
de två (m) - dåtid
yajduaa
يَجدَُا
de två (m) - subjunktiv
yajduaa
يَجدَُا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tajduwaani
تَجدُوَانِ
de två (f) - nutid
jadawataa
جَدَوَتَا
de två (f) - dåtid
tajduaa
تَجدَُا
de två (f) - subjunktiv
tajduaa
تَجدَُا
de två (f) - jussiv
Imperativ
du (m)
'ujdu
أُجدُ
du (m) - imperativ
du (f)
'ujdii
أُجدِي
du (f) - imperativ
du (dual)
'ujduwaa
أُجدُوَا
du (dual) - imperativ
ni (m)
'ujduu
أُجدُوا
ni (m) - imperativ
ni (f)
'ujduuna
أُجدُونَ
ni (f) - imperativ
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.