Böjningsformer av verbet 'att lagra, samla'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'ukaddisu
أُكَدِّسُ
jag - nutid
kaddastu
كَدَّستُ
jag - dåtid
'ukaddis
أُكَدِّس
jag - subjunktiv
'ukaddis
أُكَدِّس
jag - jussiv
du (m)
tukaddisu
تُكَدِّسُ
du (m) - nutid
kaddasta
كَدَّستَ
du (m) - dåtid
tukaddis
تُكَدِّس
du (m) - subjunktiv
tukaddis
تُكَدِّس
du (m) - jussiv
du (f)
tukaddisiina
تُكَدِّسِينَ
du (f) - nutid
kaddasti
كَدَّستِ
du (f) - dåtid
tukaddisii
تُكَدِّسِي
du (f) - subjunktiv
tukaddisii
تُكَدِّسِي
du (f) - jussiv
han
yukaddisu
يُكَدِّسُ
han - nutid
kaddasa
كَدَّسَ
han - dåtid
yukaddis
يُكَدِّس
han - subjunktiv
yukaddis
يُكَدِّس
han - jussiv
hon
tukaddisu
تُكَدِّسُ
hon - nutid
kaddasat
كَدَّسَت
hon - dåtid
tukaddis
تُكَدِّس
hon - subjunktiv
tukaddis
تُكَدِّس
hon - jussiv
vi
nukaddisu
نُكَدِّسُ
vi - nutid
kaddasnaa
كَدَّسنَا
vi - dåtid
nukaddis
نُكَدِّس
vi - subjunktiv
nukaddis
نُكَدِّس
vi - jussiv
ni (m)
tukaddisuuna
تُكَدِّسُونَ
ni (m) - nutid
kaddastum
كَدَّستُم
ni (m) - dåtid
tukaddisuu
تُكَدِّسُوا
ni (m) - subjunktiv
tukaddisuu
تُكَدِّسُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tukaddisna
تُكَدِّسنَ
ni (f) - nutid
kaddastunna
كَدَّستُنَّ
ni (f) - dåtid
tukaddisna
تُكَدِّسنَ
ni (f) - subjunktiv
tukaddisna
تُكَدِّسنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yukaddisuuna
يُكَدِّسُونَ
de (m) - nutid
kaddasuu
كَدَّسُوا
de (m) - dåtid
yukaddisuu
يُكَدِّسُوا
de (m) - subjunktiv
yukaddisuu
يُكَدِّسُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yukaddisna
يُكَدِّسنَ
de (f) - nutid
kaddasna
كَدَّسنَ
de (f) - dåtid
yukaddisna
يُكَدِّسنَ
de (f) - subjunktiv
yukaddisna
يُكَدِّسنَ
de (f) - jussiv
ni två
tukaddisaani
تُكَدِّسَانِ
ni två - nutid
kaddastumaa
كَدَّستُمَا
ni två - dåtid
tukaddisaa
تُكَدِّسَا
ni två - subjunktiv
tukaddisaa
تُكَدِّسَا
ni två - jussiv
de två (m)
yukaddisaani
يُكَدِّسَانِ
de två (m) - nutid
kaddasaa
كَدَّسَا
de två (m) - dåtid
yukaddisaa
يُكَدِّسَا
de två (m) - subjunktiv
yukaddisaa
يُكَدِّسَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tukaddisaani
تُكَدِّسَانِ
de två (f) - nutid
kaddasataa
كَدَّسَتَا
de två (f) - dåtid
tukaddisaa
تُكَدِّسَا
de två (f) - subjunktiv
tukaddisaa
تُكَدِّسَا
de två (f) - jussiv
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.