Böjningsformer av verbet 'att hjälpa, stödja'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'unaajidu
أُنَاجِدُ
jag - nutid
naajadtu
نَاجَدتُ
jag - dåtid
'unaajid
أُنَاجِد
jag - subjunktiv
'unaajid
أُنَاجِد
jag - jussiv
du (m)
tunaajidu
تُنَاجِدُ
du (m) - nutid
naajadta
نَاجَدتَ
du (m) - dåtid
tunaajid
تُنَاجِد
du (m) - subjunktiv
tunaajid
تُنَاجِد
du (m) - jussiv
du (f)
tunaajidiina
تُنَاجِدِينَ
du (f) - nutid
naajadti
نَاجَدتِ
du (f) - dåtid
tunaajidii
تُنَاجِدِي
du (f) - subjunktiv
tunaajidii
تُنَاجِدِي
du (f) - jussiv
han
yunaajidu
يُنَاجِدُ
han - nutid
naajada
نَاجَدَ
han - dåtid
yunaajid
يُنَاجِد
han - subjunktiv
yunaajid
يُنَاجِد
han - jussiv
hon
tunaajidu
تُنَاجِدُ
hon - nutid
naajadat
نَاجَدَت
hon - dåtid
tunaajid
تُنَاجِد
hon - subjunktiv
tunaajid
تُنَاجِد
hon - jussiv
vi
nunaajidu
نُنَاجِدُ
vi - nutid
naajadnaa
نَاجَدنَا
vi - dåtid
nunaajid
نُنَاجِد
vi - subjunktiv
nunaajid
نُنَاجِد
vi - jussiv
ni (m)
tunaajiduuna
تُنَاجِدُونَ
ni (m) - nutid
naajadtum
نَاجَدتُم
ni (m) - dåtid
tunaajiduu
تُنَاجِدُوا
ni (m) - subjunktiv
tunaajiduu
تُنَاجِدُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tunaajidna
تُنَاجِدنَ
ni (f) - nutid
naajadtunna
نَاجَدتُنَّ
ni (f) - dåtid
tunaajidna
تُنَاجِدنَ
ni (f) - subjunktiv
tunaajidna
تُنَاجِدنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yunaajiduuna
يُنَاجِدُونَ
de (m) - nutid
naajaduu
نَاجَدُوا
de (m) - dåtid
yunaajiduu
يُنَاجِدُوا
de (m) - subjunktiv
yunaajiduu
يُنَاجِدُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yunaajidna
يُنَاجِدنَ
de (f) - nutid
naajadna
نَاجَدنَ
de (f) - dåtid
yunaajidna
يُنَاجِدنَ
de (f) - subjunktiv
yunaajidna
يُنَاجِدنَ
de (f) - jussiv
ni två
tunaajidaani
تُنَاجِدَانِ
ni två - nutid
naajadtumaa
نَاجَدتُمَا
ni två - dåtid
tunaajidaa
تُنَاجِدَا
ni två - subjunktiv
tunaajidaa
تُنَاجِدَا
ni två - jussiv
de två (m)
yunaajidaani
يُنَاجِدَانِ
de två (m) - nutid
naajadaa
نَاجَدَا
de två (m) - dåtid
yunaajidaa
يُنَاجِدَا
de två (m) - subjunktiv
yunaajidaa
يُنَاجِدَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tunaajidaani
تُنَاجِدَانِ
de två (f) - nutid
naajadataa
نَاجَدَتَا
de två (f) - dåtid
tunaajidaa
تُنَاجِدَا
de två (f) - subjunktiv
tunaajidaa
تُنَاجِدَا
de två (f) - jussiv
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.