Böjningsformer av verbet 'att hjälpa, stödja'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'anjudu
أَنجُدُ
jag - nutid
najadtu
نَجَدتُ
jag - dåtid
'anjuda
أَنجُدَ
jag - subjunktiv
'anjud
أَنجُد
jag - jussiv
du (m)
tanjudu
تَنجُدُ
du (m) - nutid
najadta
نَجَدتَ
du (m) - dåtid
tanjuda
تَنجُدَ
du (m) - subjunktiv
tanjud
تَنجُد
du (m) - jussiv
du (f)
tanjudiina
تَنجُدِينَ
du (f) - nutid
najadti
نَجَدتِ
du (f) - dåtid
tanjudii
تَنجُدِي
du (f) - subjunktiv
tanjudii
تَنجُدِي
du (f) - jussiv
han
yanjudu
يَنجُدُ
han - nutid
najada
نَجَدَ
han - dåtid
yanjuda
يَنجُدَ
han - subjunktiv
yanjud
يَنجُد
han - jussiv
hon
tanjudu
تَنجُدُ
hon - nutid
najadat
نَجَدَت
hon - dåtid
tanjuda
تَنجُدَ
hon - subjunktiv
tanjud
تَنجُد
hon - jussiv
vi
nanjudu
نَنجُدُ
vi - nutid
najadnaa
نَجَدنَا
vi - dåtid
nanjuda
نَنجُدَ
vi - subjunktiv
nanjud
نَنجُد
vi - jussiv
ni (m)
tanjuduuna
تَنجُدُونَ
ni (m) - nutid
najadtum
نَجَدتُم
ni (m) - dåtid
tanjuduu
تَنجُدُوا
ni (m) - subjunktiv
tanjuduu
تَنجُدُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tanjudna
تَنجُدنَ
ni (f) - nutid
najadtunna
نَجَدتُنَّ
ni (f) - dåtid
tanjudna
تَنجُدنَ
ni (f) - subjunktiv
tanjudna
تَنجُدنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yanjuduuna
يَنجُدُونَ
de (m) - nutid
najaduu
نَجَدُوا
de (m) - dåtid
yanjuduu
يَنجُدُوا
de (m) - subjunktiv
yanjuduu
يَنجُدُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yanjudna
يَنجُدنَ
de (f) - nutid
najadna
نَجَدنَ
de (f) - dåtid
yanjudna
يَنجُدنَ
de (f) - subjunktiv
yanjudna
يَنجُدنَ
de (f) - jussiv
ni två
tanjudaani
تَنجُدَانِ
ni två - nutid
najadtumaa
نَجَدتُمَا
ni två - dåtid
tanjudaa
تَنجُدَا
ni två - subjunktiv
tanjudaa
تَنجُدَا
ni två - jussiv
de två (m)
yanjudaani
يَنجُدَانِ
de två (m) - nutid
najadaa
نَجَدَا
de två (m) - dåtid
yanjudaa
يَنجُدَا
de två (m) - subjunktiv
yanjudaa
يَنجُدَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tanjudaani
تَنجُدَانِ
de två (f) - nutid
najadataa
نَجَدَتَا
de två (f) - dåtid
tanjudaa
تَنجُدَا
de två (f) - subjunktiv
tanjudaa
تَنجُدَا
de två (f) - jussiv
Imperativ
du (m)
'unjud
أُنجُد
du (m) - imperativ
du (f)
'unjudii
أُنجُدِي
du (f) - imperativ
du (dual)
'unjudaa
أُنجُدَا
du (dual) - imperativ
ni (m)
'unjuduu
أُنجُدُوا
ni (m) - imperativ
ni (f)
'unjudna
أُنجُدنَ
ni (f) - imperativ
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.