Böjningsformer av verbet 'att fÃ¥ att fastna'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'uuHilu
أُوحِلُ
jag - nutid
'awHaltu
أَوحَلتُ
jag - dåtid
'uuHil
أُوحِل
jag - subjunktiv
'uuHil
أُوحِل
jag - jussiv
du (m)
tuuHilu
تُوحِلُ
du (m) - nutid
'awHalta
أَوحَلتَ
du (m) - dåtid
tuuHil
تُوحِل
du (m) - subjunktiv
tuuHil
تُوحِل
du (m) - jussiv
du (f)
tuuHiliina
تُوحِلِينَ
du (f) - nutid
'awHalti
أَوحَلتِ
du (f) - dåtid
tuuHilii
تُوحِلِي
du (f) - subjunktiv
tuuHilii
تُوحِلِي
du (f) - jussiv
han
yuuHilu
يُوحِلُ
han - nutid
'awHala
أَوحَلَ
han - dåtid
yuuHil
يُوحِل
han - subjunktiv
yuuHil
يُوحِل
han - jussiv
hon
tuuHilu
تُوحِلُ
hon - nutid
'awHalat
أَوحَلَت
hon - dåtid
tuuHil
تُوحِل
hon - subjunktiv
tuuHil
تُوحِل
hon - jussiv
vi
nuuHilu
نُوحِلُ
vi - nutid
'awHalnaa
أَوحَلنَا
vi - dåtid
nuuHil
نُوحِل
vi - subjunktiv
nuuHil
نُوحِل
vi - jussiv
ni (m)
tuuHiluuna
تُوحِلُونَ
ni (m) - nutid
'awHaltum
أَوحَلتُم
ni (m) - dåtid
tuuHiluu
تُوحِلُوا
ni (m) - subjunktiv
tuuHiluu
تُوحِلُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tuuHilna
تُوحِلنَ
ni (f) - nutid
'awHaltunna
أَوحَلتُنَّ
ni (f) - dåtid
tuuHilna
تُوحِلنَ
ni (f) - subjunktiv
tuuHilna
تُوحِلنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yuuHiluuna
يُوحِلُونَ
de (m) - nutid
'awHaluu
أَوحَلُوا
de (m) - dåtid
yuuHiluu
يُوحِلُوا
de (m) - subjunktiv
yuuHiluu
يُوحِلُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yuuHilna
يُوحِلنَ
de (f) - nutid
'awHalna
أَوحَلنَ
de (f) - dåtid
yuuHilna
يُوحِلنَ
de (f) - subjunktiv
yuuHilna
يُوحِلنَ
de (f) - jussiv
ni två
tuuHilaani
تُوحِلَانِ
ni två - nutid
'awHaltumaa
أَوحَلتُمَا
ni två - dåtid
tuuHilaa
تُوحِلَا
ni två - subjunktiv
tuuHilaa
تُوحِلَا
ni två - jussiv
de två (m)
yuuHilaani
يُوحِلَانِ
de två (m) - nutid
'awHalaa
أَوحَلَا
de två (m) - dåtid
yuuHilaa
يُوحِلَا
de två (m) - subjunktiv
yuuHilaa
يُوحِلَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tuuHilaani
تُوحِلَانِ
de två (f) - nutid
'awHalataa
أَوحَلَتَا
de två (f) - dåtid
tuuHilaa
تُوحِلَا
de två (f) - subjunktiv
tuuHilaa
تُوحِلَا
de två (f) - jussiv
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.