Böjningsformer av verbet 'att stretcha'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'amuTTu
أَمُطُّ
jag - nutid
maTaTtu
مَطَطتُ
jag - dåtid
'amuTTa
أَمُطَّ
jag - subjunktiv
'amuTTa
أَمُطَّ
jag - jussiv
du (m)
tamuTTu
تَمُطُّ
du (m) - nutid
maTaTta
مَطَطتَ
du (m) - dåtid
tamuTTa
تَمُطَّ
du (m) - subjunktiv
tamuTTa
تَمُطَّ
du (m) - jussiv
du (f)
tamuTTiina
تَمُطِّينَ
du (f) - nutid
maTaTti
مَطَطتِ
du (f) - dåtid
tamuTTii
تَمُطِّي
du (f) - subjunktiv
tamuTTii
تَمُطِّي
du (f) - jussiv
han
yamuTTu
يَمُطُّ
han - nutid
maTTa
مَطَّ
han - dåtid
yamuTTa
يَمُطَّ
han - subjunktiv
yamuTTa
يَمُطَّ
han - jussiv
hon
tamuTTu
تَمُطُّ
hon - nutid
maTTat
مَطَّت
hon - dåtid
tamuTTa
تَمُطَّ
hon - subjunktiv
tamuTTa
تَمُطَّ
hon - jussiv
vi
namuTTu
نَمُطُّ
vi - nutid
maTaTnaa
مَطَطنَا
vi - dåtid
namuTTa
نَمُطَّ
vi - subjunktiv
namuTTa
نَمُطَّ
vi - jussiv
ni (m)
tamuTTuuna
تَمُطُّونَ
ni (m) - nutid
maTaTtum
مَطَطتُم
ni (m) - dåtid
tamuTTuu
تَمُطُّوا
ni (m) - subjunktiv
tamuTTuu
تَمُطُّوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tamTuTna
تَمطُطنَ
ni (f) - nutid
maTaTtunna
مَطَطتُنَّ
ni (f) - dåtid
tamTuTna
تَمطُطنَ
ni (f) - subjunktiv
tamTuTna
تَمطُطنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yamuTTuuna
يَمُطُّونَ
de (m) - nutid
maTTuu
مَطُّوا
de (m) - dåtid
yamuTTuu
يَمُطُّوا
de (m) - subjunktiv
yamuTTuu
يَمُطُّوا
de (m) - jussiv
de (f)
yamTuTna
يَمطُطنَ
de (f) - nutid
maTaTna
مَطَطنَ
de (f) - dåtid
yamTuTna
يَمطُطنَ
de (f) - subjunktiv
yamTuTna
يَمطُطنَ
de (f) - jussiv
ni två
tamuTTaani
تَمُطَّانِ
ni två - nutid
maTaTtumaa
مَطَطتُمَا
ni två - dåtid
tamuTTaa
تَمُطَّا
ni två - subjunktiv
tamuTTaa
تَمُطَّا
ni två - jussiv
de två (m)
yamuTTaani
يَمُطَّانِ
de två (m) - nutid
maTaTaa
مَطَطَا
de två (m) - dåtid
yamuTTaa
يَمُطَّا
de två (m) - subjunktiv
yamuTTaa
يَمُطَّا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tamuTTaani
تَمُطَّانِ
de två (f) - nutid
maTaTataa
مَطَطَتَا
de två (f) - dåtid
tamuTTaa
تَمُطَّا
de två (f) - subjunktiv
tamuTTaa
تَمُطَّا
de två (f) - jussiv
Imperativ
du (m)
muTTa
مُطَّ
du (m) - imperativ
du (f)
muTTii
مُطِّي
du (f) - imperativ
du (dual)
muTTaa
مُطَّا
du (dual) - imperativ
ni (m)
muTTuu
مُطُّوا
ni (m) - imperativ
ni (f)
'umTuTna
أُمطُطنَ
ni (f) - imperativ
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.