Böjningsformer av verbet 'att skynda'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'amTuu
أَمطُو
jag - nutid
maTawtu
مَطَوتُ
jag - dåtid
'amTua
أَمطَُ
jag - subjunktiv
'amTu
أَمطُ
jag - jussiv
du (m)
tamTuu
تَمطُو
du (m) - nutid
maTawta
مَطَوتَ
du (m) - dåtid
tamTua
تَمطَُ
du (m) - subjunktiv
tamTu
تَمطُ
du (m) - jussiv
du (f)
tamTiina
تَمطِينَ
du (f) - nutid
maTawti
مَطَوتِ
du (f) - dåtid
tamTii
تَمطِي
du (f) - subjunktiv
tamTii
تَمطِي
du (f) - jussiv
han
yamTuu
يَمطُو
han - nutid
maTaa
مَطَا
han - dåtid
yamTua
يَمطَُ
han - subjunktiv
yamTu
يَمطُ
han - jussiv
hon
tamTuu
تَمطُو
hon - nutid
maTat
مَطَت
hon - dåtid
tamTua
تَمطَُ
hon - subjunktiv
tamTu
تَمطُ
hon - jussiv
vi
namTuu
نَمطُو
vi - nutid
maTawnaa
مَطَونَا
vi - dåtid
namTua
نَمطَُ
vi - subjunktiv
namTu
نَمطُ
vi - jussiv
ni (m)
tamTuuna
تَمطُونَ
ni (m) - nutid
maTawtum
مَطَوتُم
ni (m) - dåtid
tamTuu
تَمطُوا
ni (m) - subjunktiv
tamTuu
تَمطُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tamTuuna
تَمطُونَ
ni (f) - nutid
maTawtunna
مَطَوتُنَّ
ni (f) - dåtid
tamTuuna
تَمطُونَ
ni (f) - subjunktiv
tamTuuna
تَمطُونَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yamTuuna
يَمطُونَ
de (m) - nutid
maTauu
مَطَُوا
de (m) - dåtid
yamTuu
يَمطُوا
de (m) - subjunktiv
yamTuu
يَمطُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yamTuuna
يَمطُونَ
de (f) - nutid
maTawna
مَطَونَ
de (f) - dåtid
yamTuuna
يَمطُونَ
de (f) - subjunktiv
yamTuuna
يَمطُونَ
de (f) - jussiv
ni två
tamTuwaani
تَمطُوَانِ
ni två - nutid
maTawtumaa
مَطَوتُمَا
ni två - dåtid
tamTuaa
تَمطَُا
ni två - subjunktiv
tamTuaa
تَمطَُا
ni två - jussiv
de två (m)
yamTuwaani
يَمطُوَانِ
de två (m) - nutid
maTawaa
مَطَوَا
de två (m) - dåtid
yamTuaa
يَمطَُا
de två (m) - subjunktiv
yamTuaa
يَمطَُا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tamTuwaani
تَمطُوَانِ
de två (f) - nutid
maTawataa
مَطَوَتَا
de två (f) - dåtid
tamTuaa
تَمطَُا
de två (f) - subjunktiv
tamTuaa
تَمطَُا
de två (f) - jussiv
Imperativ
du (m)
'umTu
أُمطُ
du (m) - imperativ
du (f)
'umTii
أُمطِي
du (f) - imperativ
du (dual)
'umTuwaa
أُمطُوَا
du (dual) - imperativ
ni (m)
'umTuu
أُمطُوا
ni (m) - imperativ
ni (f)
'umTuuna
أُمطُونَ
ni (f) - imperativ
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.