Böjningsformer av verbet 'att ge tillbaka, Ã¥terställa, Ã¥tervända'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'u3iidu
أُعِيدُ
jag - nutid
'a3adtu
أَعَدتُ
jag - dåtid
'u3wid
أُعوِد
jag - subjunktiv
'u3wid
أُعوِد
jag - jussiv
du (m)
tu3iidu
تُعِيدُ
du (m) - nutid
'a3adta
أَعَدتَ
du (m) - dåtid
tu3wid
تُعوِد
du (m) - subjunktiv
tu3wid
تُعوِد
du (m) - jussiv
du (f)
tu3iidiina
تُعِيدِينَ
du (f) - nutid
'a3adti
أَعَدتِ
du (f) - dåtid
tu3widii
تُعوِدِي
du (f) - subjunktiv
tu3widii
تُعوِدِي
du (f) - jussiv
han
yu3iidu
يُعِيدُ
han - nutid
'a3aada
أَعَادَ
han - dåtid
yu3wid
يُعوِد
han - subjunktiv
yu3wid
يُعوِد
han - jussiv
hon
tu3iidu
تُعِيدُ
hon - nutid
'a3aadat
أَعَادَت
hon - dåtid
tu3wid
تُعوِد
hon - subjunktiv
tu3wid
تُعوِد
hon - jussiv
vi
nu3iidu
نُعِيدُ
vi - nutid
'a3adnaa
أَعَدنَا
vi - dåtid
nu3wid
نُعوِد
vi - subjunktiv
nu3wid
نُعوِد
vi - jussiv
ni (m)
tu3iiduuna
تُعِيدُونَ
ni (m) - nutid
'a3adtum
أَعَدتُم
ni (m) - dåtid
tu3widuu
تُعوِدُوا
ni (m) - subjunktiv
tu3widuu
تُعوِدُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tu3idna
تُعِدنَ
ni (f) - nutid
'a3adtunna
أَعَدتُنَّ
ni (f) - dåtid
tu3widna
تُعوِدنَ
ni (f) - subjunktiv
tu3widna
تُعوِدنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yu3iiduuna
يُعِيدُونَ
de (m) - nutid
'a3aaduu
أَعَادُوا
de (m) - dåtid
yu3widuu
يُعوِدُوا
de (m) - subjunktiv
yu3widuu
يُعوِدُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yu3idna
يُعِدنَ
de (f) - nutid
'a3adna
أَعَدنَ
de (f) - dåtid
yu3widna
يُعوِدنَ
de (f) - subjunktiv
yu3widna
يُعوِدنَ
de (f) - jussiv
ni två
tu3iidaani
تُعِيدَانِ
ni två - nutid
'a3adtumaa
أَعَدتُمَا
ni två - dåtid
tu3widaa
تُعوِدَا
ni två - subjunktiv
tu3widaa
تُعوِدَا
ni två - jussiv
de två (m)
yu3iidaani
يُعِيدَانِ
de två (m) - nutid
'a3aadaa
أَعَادَا
de två (m) - dåtid
yu3widaa
يُعوِدَا
de två (m) - subjunktiv
yu3widaa
يُعوِدَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tu3iidaani
تُعِيدَانِ
de två (f) - nutid
'a3aadataa
أَعَادَتَا
de två (f) - dåtid
tu3widaa
تُعوِدَا
de två (f) - subjunktiv
tu3widaa
تُعوِدَا
de två (f) - jussiv
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.