Böjningsformer av verbet 'att förjaga, försvara'


nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'adhubbu
أَذُبُّ
jag - nutid
dhababtu
ذَبَبتُ
jag - dåtid
'adhubba
أَذُبَّ
jag - subjunktiv
'adhubba
أَذُبَّ
jag - jussiv
du (m)
tadhubbu
تَذُبُّ
du (m) - nutid
dhababta
ذَبَبتَ
du (m) - dåtid
tadhubba
تَذُبَّ
du (m) - subjunktiv
tadhubba
تَذُبَّ
du (m) - jussiv
du (f)
tadhubbiina
تَذُبِّينَ
du (f) - nutid
dhababti
ذَبَبتِ
du (f) - dåtid
tadhubbii
تَذُبِّي
du (f) - subjunktiv
tadhubbii
تَذُبِّي
du (f) - jussiv
han
yadhubbu
يَذُبُّ
han - nutid
dhabba
ذَبَّ
han - dåtid
yadhubba
يَذُبَّ
han - subjunktiv
yadhubba
يَذُبَّ
han - jussiv
hon
tadhubbu
تَذُبُّ
hon - nutid
dhabbat
ذَبَّت
hon - dåtid
tadhubba
تَذُبَّ
hon - subjunktiv
tadhubba
تَذُبَّ
hon - jussiv
vi
nadhubbu
نَذُبُّ
vi - nutid
dhababnaa
ذَبَبنَا
vi - dåtid
nadhubba
نَذُبَّ
vi - subjunktiv
nadhubba
نَذُبَّ
vi - jussiv
ni (m)
tadhubbuuna
تَذُبُّونَ
ni (m) - nutid
dhababtum
ذَبَبتُم
ni (m) - dåtid
tadhubbuu
تَذُبُّوا
ni (m) - subjunktiv
tadhubbuu
تَذُبُّوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tadhbubna
تَذبُبنَ
ni (f) - nutid
dhababtunna
ذَبَبتُنَّ
ni (f) - dåtid
tadhbubna
تَذبُبنَ
ni (f) - subjunktiv
tadhbubna
تَذبُبنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yadhubbuuna
يَذُبُّونَ
de (m) - nutid
dhabbuu
ذَبُّوا
de (m) - dåtid
yadhubbuu
يَذُبُّوا
de (m) - subjunktiv
yadhubbuu
يَذُبُّوا
de (m) - jussiv
de (f)
yadhbubna
يَذبُبنَ
de (f) - nutid
dhababna
ذَبَبنَ
de (f) - dåtid
yadhbubna
يَذبُبنَ
de (f) - subjunktiv
yadhbubna
يَذبُبنَ
de (f) - jussiv
ni två
tadhubbaani
تَذُبَّانِ
ni två - nutid
dhababtumaa
ذَبَبتُمَا
ni två - dåtid
tadhubbaa
تَذُبَّا
ni två - subjunktiv
tadhubbaa
تَذُبَّا
ni två - jussiv
de två (m)
yadhubbaani
يَذُبَّانِ
de två (m) - nutid
dhababaa
ذَبَبَا
de två (m) - dåtid
yadhubbaa
يَذُبَّا
de två (m) - subjunktiv
yadhubbaa
يَذُبَّا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tadhubbaani
تَذُبَّانِ
de två (f) - nutid
dhababataa
ذَبَبَتَا
de två (f) - dåtid
tadhubbaa
تَذُبَّا
de två (f) - subjunktiv
tadhubbaa
تَذُبَّا
de två (f) - jussiv

Imperativ

du (m)
dhubba
ذُبَّ
du (m) - imperativ
du (f)
dhubbii
ذُبِّي
du (f) - imperativ
du (dual)
dhubbaa
ذُبَّا
du (dual) - imperativ
ni (m)
dhubbuu
ذُبُّوا
ni (m) - imperativ
ni (f)
'udhbubna
أُذبُبنَ
ni (f) - imperativ

Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.

Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.

Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.

Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.

Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.

Imperativ används vid uppmaningar.