Böjningsformer av verbet 'att lova, tillägna'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'andhiru
أَنذِرُ
jag - nutid
nadhartu
نَذَرتُ
jag - dåtid
'andhira
أَنذِرَ
jag - subjunktiv
'andhir
أَنذِر
jag - jussiv
du (m)
tandhiru
تَنذِرُ
du (m) - nutid
nadharta
نَذَرتَ
du (m) - dåtid
tandhira
تَنذِرَ
du (m) - subjunktiv
tandhir
تَنذِر
du (m) - jussiv
du (f)
tandhiriina
تَنذِرِينَ
du (f) - nutid
nadharti
نَذَرتِ
du (f) - dåtid
tandhirii
تَنذِرِي
du (f) - subjunktiv
tandhirii
تَنذِرِي
du (f) - jussiv
han
yandhiru
يَنذِرُ
han - nutid
nadhara
نَذَرَ
han - dåtid
yandhira
يَنذِرَ
han - subjunktiv
yandhir
يَنذِر
han - jussiv
hon
tandhiru
تَنذِرُ
hon - nutid
nadharat
نَذَرَت
hon - dåtid
tandhira
تَنذِرَ
hon - subjunktiv
tandhir
تَنذِر
hon - jussiv
vi
nandhiru
نَنذِرُ
vi - nutid
nadharnaa
نَذَرنَا
vi - dåtid
nandhira
نَنذِرَ
vi - subjunktiv
nandhir
نَنذِر
vi - jussiv
ni (m)
tandhiruuna
تَنذِرُونَ
ni (m) - nutid
nadhartum
نَذَرتُم
ni (m) - dåtid
tandhiruu
تَنذِرُوا
ni (m) - subjunktiv
tandhiruu
تَنذِرُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tandhirna
تَنذِرنَ
ni (f) - nutid
nadhartunna
نَذَرتُنَّ
ni (f) - dåtid
tandhirna
تَنذِرنَ
ni (f) - subjunktiv
tandhirna
تَنذِرنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yandhiruuna
يَنذِرُونَ
de (m) - nutid
nadharuu
نَذَرُوا
de (m) - dåtid
yandhiruu
يَنذِرُوا
de (m) - subjunktiv
yandhiruu
يَنذِرُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yandhirna
يَنذِرنَ
de (f) - nutid
nadharna
نَذَرنَ
de (f) - dåtid
yandhirna
يَنذِرنَ
de (f) - subjunktiv
yandhirna
يَنذِرنَ
de (f) - jussiv
ni två
tandhiraani
تَنذِرَانِ
ni två - nutid
nadhartumaa
نَذَرتُمَا
ni två - dåtid
tandhiraa
تَنذِرَا
ni två - subjunktiv
tandhiraa
تَنذِرَا
ni två - jussiv
de två (m)
yandhiraani
يَنذِرَانِ
de två (m) - nutid
nadharaa
نَذَرَا
de två (m) - dåtid
yandhiraa
يَنذِرَا
de två (m) - subjunktiv
yandhiraa
يَنذِرَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tandhiraani
تَنذِرَانِ
de två (f) - nutid
nadharataa
نَذَرَتَا
de två (f) - dåtid
tandhiraa
تَنذِرَا
de två (f) - subjunktiv
tandhiraa
تَنذِرَا
de två (f) - jussiv
Imperativ
du (m)
'indhir
إِنذِر
du (m) - imperativ
du (f)
'indhirii
إِنذِرِي
du (f) - imperativ
du (dual)
'indhiraa
إِنذِرَا
du (dual) - imperativ
ni (m)
'indhiruu
إِنذِرُوا
ni (m) - imperativ
ni (f)
'indhirna
إِنذِرنَ
ni (f) - imperativ
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.