Böjningsformer av verbet 'att bekräfta, fastslÃ¥'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'uqirru
أُقِرُّ
jag - nutid
'aqarrtu
أَقَرّتُ
jag - dåtid
'uqrir
أُقرِر
jag - subjunktiv
'uqrir
أُقرِر
jag - jussiv
du (m)
tuqirru
تُقِرُّ
du (m) - nutid
'aqarrta
أَقَرّتَ
du (m) - dåtid
tuqrir
تُقرِر
du (m) - subjunktiv
tuqrir
تُقرِر
du (m) - jussiv
du (f)
tuqirriina
تُقِرِّينَ
du (f) - nutid
'aqarrti
أَقَرّتِ
du (f) - dåtid
tuqririi
تُقرِرِي
du (f) - subjunktiv
tuqririi
تُقرِرِي
du (f) - jussiv
han
yuqirru
يُقِرُّ
han - nutid
'aqarra
أَقَرَّ
han - dåtid
yuqrir
يُقرِر
han - subjunktiv
yuqrir
يُقرِر
han - jussiv
hon
tuqirru
تُقِرُّ
hon - nutid
'aqarrat
أَقَرَّت
hon - dåtid
tuqrir
تُقرِر
hon - subjunktiv
tuqrir
تُقرِر
hon - jussiv
vi
nuqirru
نُقِرُّ
vi - nutid
'aqarrnaa
أَقَرّنَا
vi - dåtid
nuqrir
نُقرِر
vi - subjunktiv
nuqrir
نُقرِر
vi - jussiv
ni (m)
tuqirruuna
تُقِرُّونَ
ni (m) - nutid
'aqarrtum
أَقَرّتُم
ni (m) - dåtid
tuqriruu
تُقرِرُوا
ni (m) - subjunktiv
tuqriruu
تُقرِرُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tuqirrna
تُقِرّنَ
ni (f) - nutid
'aqarrtunna
أَقَرّتُنَّ
ni (f) - dåtid
tuqrirna
تُقرِرنَ
ni (f) - subjunktiv
tuqrirna
تُقرِرنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yuqirruuna
يُقِرُّونَ
de (m) - nutid
'aqarruu
أَقَرُّوا
de (m) - dåtid
yuqriruu
يُقرِرُوا
de (m) - subjunktiv
yuqriruu
يُقرِرُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yuqirrna
يُقِرّنَ
de (f) - nutid
'aqarrna
أَقَرّنَ
de (f) - dåtid
yuqrirna
يُقرِرنَ
de (f) - subjunktiv
yuqrirna
يُقرِرنَ
de (f) - jussiv
ni två
tuqirraani
تُقِرَّانِ
ni två - nutid
'aqarrtumaa
أَقَرّتُمَا
ni två - dåtid
tuqriraa
تُقرِرَا
ni två - subjunktiv
tuqriraa
تُقرِرَا
ni två - jussiv
de två (m)
yuqirraani
يُقِرَّانِ
de två (m) - nutid
'aqarraa
أَقَرَّا
de två (m) - dåtid
yuqriraa
يُقرِرَا
de två (m) - subjunktiv
yuqriraa
يُقرِرَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tuqirraani
تُقِرَّانِ
de två (f) - nutid
'aqarrataa
أَقَرَّتَا
de två (f) - dåtid
tuqriraa
تُقرِرَا
de två (f) - subjunktiv
tuqriraa
تُقرِرَا
de två (f) - jussiv
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.