Böjningsformer av verbet 'att avundas'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'aghbiTu
أَغبِطُ
jag - nutid
ghabaTtu
غَبَطتُ
jag - dåtid
'aghbiTa
أَغبِطَ
jag - subjunktiv
'aghbiT
أَغبِط
jag - jussiv
du (m)
taghbiTu
تَغبِطُ
du (m) - nutid
ghabaTta
غَبَطتَ
du (m) - dåtid
taghbiTa
تَغبِطَ
du (m) - subjunktiv
taghbiT
تَغبِط
du (m) - jussiv
du (f)
taghbiTiina
تَغبِطِينَ
du (f) - nutid
ghabaTti
غَبَطتِ
du (f) - dåtid
taghbiTii
تَغبِطِي
du (f) - subjunktiv
taghbiTii
تَغبِطِي
du (f) - jussiv
han
yaghbiTu
يَغبِطُ
han - nutid
ghabaTa
غَبَطَ
han - dåtid
yaghbiTa
يَغبِطَ
han - subjunktiv
yaghbiT
يَغبِط
han - jussiv
hon
taghbiTu
تَغبِطُ
hon - nutid
ghabaTat
غَبَطَت
hon - dåtid
taghbiTa
تَغبِطَ
hon - subjunktiv
taghbiT
تَغبِط
hon - jussiv
vi
naghbiTu
نَغبِطُ
vi - nutid
ghabaTnaa
غَبَطنَا
vi - dåtid
naghbiTa
نَغبِطَ
vi - subjunktiv
naghbiT
نَغبِط
vi - jussiv
ni (m)
taghbiTuuna
تَغبِطُونَ
ni (m) - nutid
ghabaTtum
غَبَطتُم
ni (m) - dåtid
taghbiTuu
تَغبِطُوا
ni (m) - subjunktiv
taghbiTuu
تَغبِطُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
taghbiTna
تَغبِطنَ
ni (f) - nutid
ghabaTtunna
غَبَطتُنَّ
ni (f) - dåtid
taghbiTna
تَغبِطنَ
ni (f) - subjunktiv
taghbiTna
تَغبِطنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yaghbiTuuna
يَغبِطُونَ
de (m) - nutid
ghabaTuu
غَبَطُوا
de (m) - dåtid
yaghbiTuu
يَغبِطُوا
de (m) - subjunktiv
yaghbiTuu
يَغبِطُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yaghbiTna
يَغبِطنَ
de (f) - nutid
ghabaTna
غَبَطنَ
de (f) - dåtid
yaghbiTna
يَغبِطنَ
de (f) - subjunktiv
yaghbiTna
يَغبِطنَ
de (f) - jussiv
ni två
taghbiTaani
تَغبِطَانِ
ni två - nutid
ghabaTtumaa
غَبَطتُمَا
ni två - dåtid
taghbiTaa
تَغبِطَا
ni två - subjunktiv
taghbiTaa
تَغبِطَا
ni två - jussiv
de två (m)
yaghbiTaani
يَغبِطَانِ
de två (m) - nutid
ghabaTaa
غَبَطَا
de två (m) - dåtid
yaghbiTaa
يَغبِطَا
de två (m) - subjunktiv
yaghbiTaa
يَغبِطَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
taghbiTaani
تَغبِطَانِ
de två (f) - nutid
ghabaTataa
غَبَطَتَا
de två (f) - dåtid
taghbiTaa
تَغبِطَا
de två (f) - subjunktiv
taghbiTaa
تَغبِطَا
de två (f) - jussiv
Imperativ
du (m)
'ighbiT
إِغبِط
du (m) - imperativ
du (f)
'ighbiTii
إِغبِطِي
du (f) - imperativ
du (dual)
'ighbiTaa
إِغبِطَا
du (dual) - imperativ
ni (m)
'ighbiTuu
إِغبِطُوا
ni (m) - imperativ
ni (f)
'ighbiTna
إِغبِطنَ
ni (f) - imperativ
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.