Böjningsformer av verbet 'att informera'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'unabbi'u
أُنَبِّأُ
jag - nutid
nabba'tu
نَبَّأتُ
jag - dåtid
'unabbi'
أُنَبِّأ
jag - subjunktiv
'unabbi'
أُنَبِّأ
jag - jussiv
du (m)
tunabbi'u
تُنَبِّأُ
du (m) - nutid
nabba'ta
نَبَّأتَ
du (m) - dåtid
tunabbi'
تُنَبِّأ
du (m) - subjunktiv
tunabbi'
تُنَبِّأ
du (m) - jussiv
du (f)
tunabbi'iina
تُنَبِّأِينَ
du (f) - nutid
nabba'ti
نَبَّأتِ
du (f) - dåtid
tunabbi'ii
تُنَبِّأِي
du (f) - subjunktiv
tunabbi'ii
تُنَبِّأِي
du (f) - jussiv
han
yunabbi'u
يُنَبِّأُ
han - nutid
nabba'a
نَبَّأَ
han - dåtid
yunabbi'
يُنَبِّأ
han - subjunktiv
yunabbi'
يُنَبِّأ
han - jussiv
hon
tunabbi'u
تُنَبِّأُ
hon - nutid
nabba'at
نَبَّأَت
hon - dåtid
tunabbi'
تُنَبِّأ
hon - subjunktiv
tunabbi'
تُنَبِّأ
hon - jussiv
vi
nunabbi'u
نُنَبِّأُ
vi - nutid
nabba'naa
نَبَّأنَا
vi - dåtid
nunabbi'
نُنَبِّأ
vi - subjunktiv
nunabbi'
نُنَبِّأ
vi - jussiv
ni (m)
tunabbi'uuna
تُنَبِّأُونَ
ni (m) - nutid
nabba'tum
نَبَّأتُم
ni (m) - dåtid
tunabbi'uu
تُنَبِّأُوا
ni (m) - subjunktiv
tunabbi'uu
تُنَبِّأُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tunabbi'na
تُنَبِّأنَ
ni (f) - nutid
nabba'tunna
نَبَّأتُنَّ
ni (f) - dåtid
tunabbi'na
تُنَبِّأنَ
ni (f) - subjunktiv
tunabbi'na
تُنَبِّأنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yunabbi'uuna
يُنَبِّأُونَ
de (m) - nutid
nabba'uu
نَبَّأُوا
de (m) - dåtid
yunabbi'uu
يُنَبِّأُوا
de (m) - subjunktiv
yunabbi'uu
يُنَبِّأُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yunabbi'na
يُنَبِّأنَ
de (f) - nutid
nabba'na
نَبَّأنَ
de (f) - dåtid
yunabbi'na
يُنَبِّأنَ
de (f) - subjunktiv
yunabbi'na
يُنَبِّأنَ
de (f) - jussiv
ni två
tunabbi'aani
تُنَبِّأَانِ
ni två - nutid
nabba'tumaa
نَبَّأتُمَا
ni två - dåtid
tunabbi'aa
تُنَبِّأَا
ni två - subjunktiv
tunabbi'aa
تُنَبِّأَا
ni två - jussiv
de två (m)
yunabbi'aani
يُنَبِّأَانِ
de två (m) - nutid
nabba'aa
نَبَّأَا
de två (m) - dåtid
yunabbi'aa
يُنَبِّأَا
de två (m) - subjunktiv
yunabbi'aa
يُنَبِّأَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tunabbi'aani
تُنَبِّأَانِ
de två (f) - nutid
nabba'ataa
نَبَّأَتَا
de två (f) - dåtid
tunabbi'aa
تُنَبِّأَا
de två (f) - subjunktiv
tunabbi'aa
تُنَبِّأَا
de två (f) - jussiv
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.