Böjningsformer av verbet 'att förneka'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'unkiru
أُنكِرُ
jag - nutid
'ankartu
أَنكَرتُ
jag - dåtid
'unkir
أُنكِر
jag - subjunktiv
'unkir
أُنكِر
jag - jussiv
du (m)
tunkiru
تُنكِرُ
du (m) - nutid
'ankarta
أَنكَرتَ
du (m) - dåtid
tunkir
تُنكِر
du (m) - subjunktiv
tunkir
تُنكِر
du (m) - jussiv
du (f)
tunkiriina
تُنكِرِينَ
du (f) - nutid
'ankarti
أَنكَرتِ
du (f) - dåtid
tunkirii
تُنكِرِي
du (f) - subjunktiv
tunkirii
تُنكِرِي
du (f) - jussiv
han
yunkiru
يُنكِرُ
han - nutid
'ankara
أَنكَرَ
han - dåtid
yunkir
يُنكِر
han - subjunktiv
yunkir
يُنكِر
han - jussiv
hon
tunkiru
تُنكِرُ
hon - nutid
'ankarat
أَنكَرَت
hon - dåtid
tunkir
تُنكِر
hon - subjunktiv
tunkir
تُنكِر
hon - jussiv
vi
nunkiru
نُنكِرُ
vi - nutid
'ankarnaa
أَنكَرنَا
vi - dåtid
nunkir
نُنكِر
vi - subjunktiv
nunkir
نُنكِر
vi - jussiv
ni (m)
tunkiruuna
تُنكِرُونَ
ni (m) - nutid
'ankartum
أَنكَرتُم
ni (m) - dåtid
tunkiruu
تُنكِرُوا
ni (m) - subjunktiv
tunkiruu
تُنكِرُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tunkirna
تُنكِرنَ
ni (f) - nutid
'ankartunna
أَنكَرتُنَّ
ni (f) - dåtid
tunkirna
تُنكِرنَ
ni (f) - subjunktiv
tunkirna
تُنكِرنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yunkiruuna
يُنكِرُونَ
de (m) - nutid
'ankaruu
أَنكَرُوا
de (m) - dåtid
yunkiruu
يُنكِرُوا
de (m) - subjunktiv
yunkiruu
يُنكِرُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yunkirna
يُنكِرنَ
de (f) - nutid
'ankarna
أَنكَرنَ
de (f) - dåtid
yunkirna
يُنكِرنَ
de (f) - subjunktiv
yunkirna
يُنكِرنَ
de (f) - jussiv
ni två
tunkiraani
تُنكِرَانِ
ni två - nutid
'ankartumaa
أَنكَرتُمَا
ni två - dåtid
tunkiraa
تُنكِرَا
ni två - subjunktiv
tunkiraa
تُنكِرَا
ni två - jussiv
de två (m)
yunkiraani
يُنكِرَانِ
de två (m) - nutid
'ankaraa
أَنكَرَا
de två (m) - dåtid
yunkiraa
يُنكِرَا
de två (m) - subjunktiv
yunkiraa
يُنكِرَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tunkiraani
تُنكِرَانِ
de två (f) - nutid
'ankarataa
أَنكَرَتَا
de två (f) - dåtid
tunkiraa
تُنكِرَا
de två (f) - subjunktiv
tunkiraa
تُنكِرَا
de två (f) - jussiv
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.