Böjningsformer av verbet 'att övertyga'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'uqanni3u
أُقَنِّعُ
jag - nutid
qanna3tu
قَنَّعتُ
jag - dåtid
'uqanni3
أُقَنِّع
jag - subjunktiv
'uqanni3
أُقَنِّع
jag - jussiv
du (m)
tuqanni3u
تُقَنِّعُ
du (m) - nutid
qanna3ta
قَنَّعتَ
du (m) - dåtid
tuqanni3
تُقَنِّع
du (m) - subjunktiv
tuqanni3
تُقَنِّع
du (m) - jussiv
du (f)
tuqanni3iina
تُقَنِّعِينَ
du (f) - nutid
qanna3ti
قَنَّعتِ
du (f) - dåtid
tuqanni3ii
تُقَنِّعِي
du (f) - subjunktiv
tuqanni3ii
تُقَنِّعِي
du (f) - jussiv
han
yuqanni3u
يُقَنِّعُ
han - nutid
qanna3a
قَنَّعَ
han - dåtid
yuqanni3
يُقَنِّع
han - subjunktiv
yuqanni3
يُقَنِّع
han - jussiv
hon
tuqanni3u
تُقَنِّعُ
hon - nutid
qanna3at
قَنَّعَت
hon - dåtid
tuqanni3
تُقَنِّع
hon - subjunktiv
tuqanni3
تُقَنِّع
hon - jussiv
vi
nuqanni3u
نُقَنِّعُ
vi - nutid
qanna3naa
قَنَّعنَا
vi - dåtid
nuqanni3
نُقَنِّع
vi - subjunktiv
nuqanni3
نُقَنِّع
vi - jussiv
ni (m)
tuqanni3uuna
تُقَنِّعُونَ
ni (m) - nutid
qanna3tum
قَنَّعتُم
ni (m) - dåtid
tuqanni3uu
تُقَنِّعُوا
ni (m) - subjunktiv
tuqanni3uu
تُقَنِّعُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tuqanni3na
تُقَنِّعنَ
ni (f) - nutid
qanna3tunna
قَنَّعتُنَّ
ni (f) - dåtid
tuqanni3na
تُقَنِّعنَ
ni (f) - subjunktiv
tuqanni3na
تُقَنِّعنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yuqanni3uuna
يُقَنِّعُونَ
de (m) - nutid
qanna3uu
قَنَّعُوا
de (m) - dåtid
yuqanni3uu
يُقَنِّعُوا
de (m) - subjunktiv
yuqanni3uu
يُقَنِّعُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yuqanni3na
يُقَنِّعنَ
de (f) - nutid
qanna3na
قَنَّعنَ
de (f) - dåtid
yuqanni3na
يُقَنِّعنَ
de (f) - subjunktiv
yuqanni3na
يُقَنِّعنَ
de (f) - jussiv
ni två
tuqanni3aani
تُقَنِّعَانِ
ni två - nutid
qanna3tumaa
قَنَّعتُمَا
ni två - dåtid
tuqanni3aa
تُقَنِّعَا
ni två - subjunktiv
tuqanni3aa
تُقَنِّعَا
ni två - jussiv
de två (m)
yuqanni3aani
يُقَنِّعَانِ
de två (m) - nutid
qanna3aa
قَنَّعَا
de två (m) - dåtid
yuqanni3aa
يُقَنِّعَا
de två (m) - subjunktiv
yuqanni3aa
يُقَنِّعَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tuqanni3aani
تُقَنِّعَانِ
de två (f) - nutid
qanna3ataa
قَنَّعَتَا
de två (f) - dåtid
tuqanni3aa
تُقَنِّعَا
de två (f) - subjunktiv
tuqanni3aa
تُقَنِّعَا
de två (f) - jussiv
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.