Böjningsformer av verbet 'att vara övertygad'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'aqna3u
أَقنَعُ
jag - nutid
qani3tu
قَنِعتُ
jag - dåtid
'aqna3a
أَقنَعَ
jag - subjunktiv
'aqna3
أَقنَع
jag - jussiv
du (m)
taqna3u
تَقنَعُ
du (m) - nutid
qani3ta
قَنِعتَ
du (m) - dåtid
taqna3a
تَقنَعَ
du (m) - subjunktiv
taqna3
تَقنَع
du (m) - jussiv
du (f)
taqna3iina
تَقنَعِينَ
du (f) - nutid
qani3ti
قَنِعتِ
du (f) - dåtid
taqna3ii
تَقنَعِي
du (f) - subjunktiv
taqna3ii
تَقنَعِي
du (f) - jussiv
han
yaqna3u
يَقنَعُ
han - nutid
qani3a
قَنِعَ
han - dåtid
yaqna3a
يَقنَعَ
han - subjunktiv
yaqna3
يَقنَع
han - jussiv
hon
taqna3u
تَقنَعُ
hon - nutid
qani3at
قَنِعَت
hon - dåtid
taqna3a
تَقنَعَ
hon - subjunktiv
taqna3
تَقنَع
hon - jussiv
vi
naqna3u
نَقنَعُ
vi - nutid
qani3naa
قَنِعنَا
vi - dåtid
naqna3a
نَقنَعَ
vi - subjunktiv
naqna3
نَقنَع
vi - jussiv
ni (m)
taqna3uuna
تَقنَعُونَ
ni (m) - nutid
qani3tum
قَنِعتُم
ni (m) - dåtid
taqna3uu
تَقنَعُوا
ni (m) - subjunktiv
taqna3uu
تَقنَعُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
taqna3na
تَقنَعنَ
ni (f) - nutid
qani3tunna
قَنِعتُنَّ
ni (f) - dåtid
taqna3na
تَقنَعنَ
ni (f) - subjunktiv
taqna3na
تَقنَعنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yaqna3uuna
يَقنَعُونَ
de (m) - nutid
qani3uu
قَنِعُوا
de (m) - dåtid
yaqna3uu
يَقنَعُوا
de (m) - subjunktiv
yaqna3uu
يَقنَعُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yaqna3na
يَقنَعنَ
de (f) - nutid
qani3na
قَنِعنَ
de (f) - dåtid
yaqna3na
يَقنَعنَ
de (f) - subjunktiv
yaqna3na
يَقنَعنَ
de (f) - jussiv
ni två
taqna3aani
تَقنَعَانِ
ni två - nutid
qani3tumaa
قَنِعتُمَا
ni två - dåtid
taqna3aa
تَقنَعَا
ni två - subjunktiv
taqna3aa
تَقنَعَا
ni två - jussiv
de två (m)
yaqna3aani
يَقنَعَانِ
de två (m) - nutid
qani3aa
قَنِعَا
de två (m) - dåtid
yaqna3aa
يَقنَعَا
de två (m) - subjunktiv
yaqna3aa
يَقنَعَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
taqna3aani
تَقنَعَانِ
de två (f) - nutid
qani3ataa
قَنِعَتَا
de två (f) - dåtid
taqna3aa
تَقنَعَا
de två (f) - subjunktiv
taqna3aa
تَقنَعَا
de två (f) - jussiv
Imperativ
du (m)
'iqna3
إِقنَع
du (m) - imperativ
du (f)
'iqna3ii
إِقنَعِي
du (f) - imperativ
du (dual)
'iqna3aa
إِقنَعَا
du (dual) - imperativ
ni (m)
'iqna3uu
إِقنَعُوا
ni (m) - imperativ
ni (f)
'iqna3na
إِقنَعنَ
ni (f) - imperativ
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.