Böjningsformer av verbet 'att divergera, förgrena sig'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'ansha3ibu
أَنشَعِبُ
jag - nutid
'insha3abtu
إِنشَعَبتُ
jag - dåtid
'ansha3ib
أَنشَعِب
jag - subjunktiv
'ansha3ib
أَنشَعِب
jag - jussiv
du (m)
tansha3ibu
تَنشَعِبُ
du (m) - nutid
'insha3abta
إِنشَعَبتَ
du (m) - dåtid
tansha3ib
تَنشَعِب
du (m) - subjunktiv
tansha3ib
تَنشَعِب
du (m) - jussiv
du (f)
tansha3ibiina
تَنشَعِبِينَ
du (f) - nutid
'insha3abti
إِنشَعَبتِ
du (f) - dåtid
tansha3ibii
تَنشَعِبِي
du (f) - subjunktiv
tansha3ibii
تَنشَعِبِي
du (f) - jussiv
han
yansha3ibu
يَنشَعِبُ
han - nutid
'insha3aba
إِنشَعَبَ
han - dåtid
yansha3ib
يَنشَعِب
han - subjunktiv
yansha3ib
يَنشَعِب
han - jussiv
hon
tansha3ibu
تَنشَعِبُ
hon - nutid
'insha3abat
إِنشَعَبَت
hon - dåtid
tansha3ib
تَنشَعِب
hon - subjunktiv
tansha3ib
تَنشَعِب
hon - jussiv
vi
nansha3ibu
نَنشَعِبُ
vi - nutid
'insha3abnaa
إِنشَعَبنَا
vi - dåtid
nansha3ib
نَنشَعِب
vi - subjunktiv
nansha3ib
نَنشَعِب
vi - jussiv
ni (m)
tansha3ibuuna
تَنشَعِبُونَ
ni (m) - nutid
'insha3abtum
إِنشَعَبتُم
ni (m) - dåtid
tansha3ibuu
تَنشَعِبُوا
ni (m) - subjunktiv
tansha3ibuu
تَنشَعِبُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tansha3ibna
تَنشَعِبنَ
ni (f) - nutid
'insha3abtunna
إِنشَعَبتُنَّ
ni (f) - dåtid
tansha3ibna
تَنشَعِبنَ
ni (f) - subjunktiv
tansha3ibna
تَنشَعِبنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yansha3ibuuna
يَنشَعِبُونَ
de (m) - nutid
'insha3abuu
إِنشَعَبُوا
de (m) - dåtid
yansha3ibuu
يَنشَعِبُوا
de (m) - subjunktiv
yansha3ibuu
يَنشَعِبُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yansha3ibna
يَنشَعِبنَ
de (f) - nutid
'insha3abna
إِنشَعَبنَ
de (f) - dåtid
yansha3ibna
يَنشَعِبنَ
de (f) - subjunktiv
yansha3ibna
يَنشَعِبنَ
de (f) - jussiv
ni två
tansha3ibaani
تَنشَعِبَانِ
ni två - nutid
'insha3abtumaa
إِنشَعَبتُمَا
ni två - dåtid
tansha3ibaa
تَنشَعِبَا
ni två - subjunktiv
tansha3ibaa
تَنشَعِبَا
ni två - jussiv
de två (m)
yansha3ibaani
يَنشَعِبَانِ
de två (m) - nutid
'insha3abaa
إِنشَعَبَا
de två (m) - dåtid
yansha3ibaa
يَنشَعِبَا
de två (m) - subjunktiv
yansha3ibaa
يَنشَعِبَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tansha3ibaani
تَنشَعِبَانِ
de två (f) - nutid
'insha3abataa
إِنشَعَبَتَا
de två (f) - dåtid
tansha3ibaa
تَنشَعِبَا
de två (f) - subjunktiv
tansha3ibaa
تَنشَعِبَا
de två (f) - jussiv
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.