Böjningsformer av verbet 'att dölja'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'unakkiru
أُنَكِّرُ
jag - nutid
nakkartu
نَكَّرتُ
jag - dåtid
'unakkir
أُنَكِّر
jag - subjunktiv
'unakkir
أُنَكِّر
jag - jussiv
du (m)
tunakkiru
تُنَكِّرُ
du (m) - nutid
nakkarta
نَكَّرتَ
du (m) - dåtid
tunakkir
تُنَكِّر
du (m) - subjunktiv
tunakkir
تُنَكِّر
du (m) - jussiv
du (f)
tunakkiriina
تُنَكِّرِينَ
du (f) - nutid
nakkarti
نَكَّرتِ
du (f) - dåtid
tunakkirii
تُنَكِّرِي
du (f) - subjunktiv
tunakkirii
تُنَكِّرِي
du (f) - jussiv
han
yunakkiru
يُنَكِّرُ
han - nutid
nakkara
نَكَّرَ
han - dåtid
yunakkir
يُنَكِّر
han - subjunktiv
yunakkir
يُنَكِّر
han - jussiv
hon
tunakkiru
تُنَكِّرُ
hon - nutid
nakkarat
نَكَّرَت
hon - dåtid
tunakkir
تُنَكِّر
hon - subjunktiv
tunakkir
تُنَكِّر
hon - jussiv
vi
nunakkiru
نُنَكِّرُ
vi - nutid
nakkarnaa
نَكَّرنَا
vi - dåtid
nunakkir
نُنَكِّر
vi - subjunktiv
nunakkir
نُنَكِّر
vi - jussiv
ni (m)
tunakkiruuna
تُنَكِّرُونَ
ni (m) - nutid
nakkartum
نَكَّرتُم
ni (m) - dåtid
tunakkiruu
تُنَكِّرُوا
ni (m) - subjunktiv
tunakkiruu
تُنَكِّرُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tunakkirna
تُنَكِّرنَ
ni (f) - nutid
nakkartunna
نَكَّرتُنَّ
ni (f) - dåtid
tunakkirna
تُنَكِّرنَ
ni (f) - subjunktiv
tunakkirna
تُنَكِّرنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yunakkiruuna
يُنَكِّرُونَ
de (m) - nutid
nakkaruu
نَكَّرُوا
de (m) - dåtid
yunakkiruu
يُنَكِّرُوا
de (m) - subjunktiv
yunakkiruu
يُنَكِّرُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yunakkirna
يُنَكِّرنَ
de (f) - nutid
nakkarna
نَكَّرنَ
de (f) - dåtid
yunakkirna
يُنَكِّرنَ
de (f) - subjunktiv
yunakkirna
يُنَكِّرنَ
de (f) - jussiv
ni två
tunakkiraani
تُنَكِّرَانِ
ni två - nutid
nakkartumaa
نَكَّرتُمَا
ni två - dåtid
tunakkiraa
تُنَكِّرَا
ni två - subjunktiv
tunakkiraa
تُنَكِّرَا
ni två - jussiv
de två (m)
yunakkiraani
يُنَكِّرَانِ
de två (m) - nutid
nakkaraa
نَكَّرَا
de två (m) - dåtid
yunakkiraa
يُنَكِّرَا
de två (m) - subjunktiv
yunakkiraa
يُنَكِّرَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tunakkiraani
تُنَكِّرَانِ
de två (f) - nutid
nakkarataa
نَكَّرَتَا
de två (f) - dåtid
tunakkiraa
تُنَكِّرَا
de två (f) - subjunktiv
tunakkiraa
تُنَكِّرَا
de två (f) - jussiv
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.