Böjningsformer av verbet 'att anropa'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'unaadiwu
أُنَادِوُ
jag - nutid
naadawtu
نَادَوتُ
jag - dåtid
'unaadiw
أُنَادِو
jag - subjunktiv
'unaadiw
أُنَادِو
jag - jussiv
du (m)
tunaadiwu
تُنَادِوُ
du (m) - nutid
naadawta
نَادَوتَ
du (m) - dåtid
tunaadiw
تُنَادِو
du (m) - subjunktiv
tunaadiw
تُنَادِو
du (m) - jussiv
du (f)
tunaadiwiina
تُنَادِوِينَ
du (f) - nutid
naadawti
نَادَوتِ
du (f) - dåtid
tunaadiwii
تُنَادِوِي
du (f) - subjunktiv
tunaadiwii
تُنَادِوِي
du (f) - jussiv
han
yunaadiwu
يُنَادِوُ
han - nutid
naadawa
نَادَوَ
han - dåtid
yunaadiw
يُنَادِو
han - subjunktiv
yunaadiw
يُنَادِو
han - jussiv
hon
tunaadiwu
تُنَادِوُ
hon - nutid
naadawat
نَادَوَت
hon - dåtid
tunaadiw
تُنَادِو
hon - subjunktiv
tunaadiw
تُنَادِو
hon - jussiv
vi
nunaadiwu
نُنَادِوُ
vi - nutid
naadawnaa
نَادَونَا
vi - dåtid
nunaadiw
نُنَادِو
vi - subjunktiv
nunaadiw
نُنَادِو
vi - jussiv
ni (m)
tunaadiwuuna
تُنَادِوُونَ
ni (m) - nutid
naadawtum
نَادَوتُم
ni (m) - dåtid
tunaadiwuu
تُنَادِوُوا
ni (m) - subjunktiv
tunaadiwuu
تُنَادِوُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tunaadiwna
تُنَادِونَ
ni (f) - nutid
naadawtunna
نَادَوتُنَّ
ni (f) - dåtid
tunaadiwna
تُنَادِونَ
ni (f) - subjunktiv
tunaadiwna
تُنَادِونَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yunaadiwuuna
يُنَادِوُونَ
de (m) - nutid
naadawuu
نَادَوُوا
de (m) - dåtid
yunaadiwuu
يُنَادِوُوا
de (m) - subjunktiv
yunaadiwuu
يُنَادِوُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yunaadiwna
يُنَادِونَ
de (f) - nutid
naadawna
نَادَونَ
de (f) - dåtid
yunaadiwna
يُنَادِونَ
de (f) - subjunktiv
yunaadiwna
يُنَادِونَ
de (f) - jussiv
ni två
tunaadiwaani
تُنَادِوَانِ
ni två - nutid
naadawtumaa
نَادَوتُمَا
ni två - dåtid
tunaadiwaa
تُنَادِوَا
ni två - subjunktiv
tunaadiwaa
تُنَادِوَا
ni två - jussiv
de två (m)
yunaadiwaani
يُنَادِوَانِ
de två (m) - nutid
naadawaa
نَادَوَا
de två (m) - dåtid
yunaadiwaa
يُنَادِوَا
de två (m) - subjunktiv
yunaadiwaa
يُنَادِوَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tunaadiwaani
تُنَادِوَانِ
de två (f) - nutid
naadawataa
نَادَوَتَا
de två (f) - dåtid
tunaadiwaa
تُنَادِوَا
de två (f) - subjunktiv
tunaadiwaa
تُنَادِوَا
de två (f) - jussiv
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.