Böjningsformer av verbet 'att överbelasta'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'unqiDu
أُنقِضُ
jag - nutid
'anqaDtu
أَنقَضتُ
jag - dåtid
'unqiD
أُنقِض
jag - subjunktiv
'unqiD
أُنقِض
jag - jussiv
du (m)
tunqiDu
تُنقِضُ
du (m) - nutid
'anqaDta
أَنقَضتَ
du (m) - dåtid
tunqiD
تُنقِض
du (m) - subjunktiv
tunqiD
تُنقِض
du (m) - jussiv
du (f)
tunqiDiina
تُنقِضِينَ
du (f) - nutid
'anqaDti
أَنقَضتِ
du (f) - dåtid
tunqiDii
تُنقِضِي
du (f) - subjunktiv
tunqiDii
تُنقِضِي
du (f) - jussiv
han
yunqiDu
يُنقِضُ
han - nutid
'anqaDa
أَنقَضَ
han - dåtid
yunqiD
يُنقِض
han - subjunktiv
yunqiD
يُنقِض
han - jussiv
hon
tunqiDu
تُنقِضُ
hon - nutid
'anqaDat
أَنقَضَت
hon - dåtid
tunqiD
تُنقِض
hon - subjunktiv
tunqiD
تُنقِض
hon - jussiv
vi
nunqiDu
نُنقِضُ
vi - nutid
'anqaDnaa
أَنقَضنَا
vi - dåtid
nunqiD
نُنقِض
vi - subjunktiv
nunqiD
نُنقِض
vi - jussiv
ni (m)
tunqiDuuna
تُنقِضُونَ
ni (m) - nutid
'anqaDtum
أَنقَضتُم
ni (m) - dåtid
tunqiDuu
تُنقِضُوا
ni (m) - subjunktiv
tunqiDuu
تُنقِضُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tunqiDna
تُنقِضنَ
ni (f) - nutid
'anqaDtunna
أَنقَضتُنَّ
ni (f) - dåtid
tunqiDna
تُنقِضنَ
ni (f) - subjunktiv
tunqiDna
تُنقِضنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yunqiDuuna
يُنقِضُونَ
de (m) - nutid
'anqaDuu
أَنقَضُوا
de (m) - dåtid
yunqiDuu
يُنقِضُوا
de (m) - subjunktiv
yunqiDuu
يُنقِضُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yunqiDna
يُنقِضنَ
de (f) - nutid
'anqaDna
أَنقَضنَ
de (f) - dåtid
yunqiDna
يُنقِضنَ
de (f) - subjunktiv
yunqiDna
يُنقِضنَ
de (f) - jussiv
ni två
tunqiDaani
تُنقِضَانِ
ni två - nutid
'anqaDtumaa
أَنقَضتُمَا
ni två - dåtid
tunqiDaa
تُنقِضَا
ni två - subjunktiv
tunqiDaa
تُنقِضَا
ni två - jussiv
de två (m)
yunqiDaani
يُنقِضَانِ
de två (m) - nutid
'anqaDaa
أَنقَضَا
de två (m) - dåtid
yunqiDaa
يُنقِضَا
de två (m) - subjunktiv
yunqiDaa
يُنقِضَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tunqiDaani
تُنقِضَانِ
de två (f) - nutid
'anqaDataa
أَنقَضَتَا
de två (f) - dåtid
tunqiDaa
تُنقِضَا
de två (f) - subjunktiv
tunqiDaa
تُنقِضَا
de två (f) - jussiv
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.