Böjningsformer av verbet 'att spraya, vattna'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'anDiHu
أَنضِحُ
jag - nutid
naDaHtu
نَضَحتُ
jag - dåtid
'anDiHa
أَنضِحَ
jag - subjunktiv
'anDiH
أَنضِح
jag - jussiv
du (m)
tanDiHu
تَنضِحُ
du (m) - nutid
naDaHta
نَضَحتَ
du (m) - dåtid
tanDiHa
تَنضِحَ
du (m) - subjunktiv
tanDiH
تَنضِح
du (m) - jussiv
du (f)
tanDiHiina
تَنضِحِينَ
du (f) - nutid
naDaHti
نَضَحتِ
du (f) - dåtid
tanDiHii
تَنضِحِي
du (f) - subjunktiv
tanDiHii
تَنضِحِي
du (f) - jussiv
han
yanDiHu
يَنضِحُ
han - nutid
naDaHa
نَضَحَ
han - dåtid
yanDiHa
يَنضِحَ
han - subjunktiv
yanDiH
يَنضِح
han - jussiv
hon
tanDiHu
تَنضِحُ
hon - nutid
naDaHat
نَضَحَت
hon - dåtid
tanDiHa
تَنضِحَ
hon - subjunktiv
tanDiH
تَنضِح
hon - jussiv
vi
nanDiHu
نَنضِحُ
vi - nutid
naDaHnaa
نَضَحنَا
vi - dåtid
nanDiHa
نَنضِحَ
vi - subjunktiv
nanDiH
نَنضِح
vi - jussiv
ni (m)
tanDiHuuna
تَنضِحُونَ
ni (m) - nutid
naDaHtum
نَضَحتُم
ni (m) - dåtid
tanDiHuu
تَنضِحُوا
ni (m) - subjunktiv
tanDiHuu
تَنضِحُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tanDiHna
تَنضِحنَ
ni (f) - nutid
naDaHtunna
نَضَحتُنَّ
ni (f) - dåtid
tanDiHna
تَنضِحنَ
ni (f) - subjunktiv
tanDiHna
تَنضِحنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yanDiHuuna
يَنضِحُونَ
de (m) - nutid
naDaHuu
نَضَحُوا
de (m) - dåtid
yanDiHuu
يَنضِحُوا
de (m) - subjunktiv
yanDiHuu
يَنضِحُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yanDiHna
يَنضِحنَ
de (f) - nutid
naDaHna
نَضَحنَ
de (f) - dåtid
yanDiHna
يَنضِحنَ
de (f) - subjunktiv
yanDiHna
يَنضِحنَ
de (f) - jussiv
ni två
tanDiHaani
تَنضِحَانِ
ni två - nutid
naDaHtumaa
نَضَحتُمَا
ni två - dåtid
tanDiHaa
تَنضِحَا
ni två - subjunktiv
tanDiHaa
تَنضِحَا
ni två - jussiv
de två (m)
yanDiHaani
يَنضِحَانِ
de två (m) - nutid
naDaHaa
نَضَحَا
de två (m) - dåtid
yanDiHaa
يَنضِحَا
de två (m) - subjunktiv
yanDiHaa
يَنضِحَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tanDiHaani
تَنضِحَانِ
de två (f) - nutid
naDaHataa
نَضَحَتَا
de två (f) - dåtid
tanDiHaa
تَنضِحَا
de två (f) - subjunktiv
tanDiHaa
تَنضِحَا
de två (f) - jussiv
Imperativ
du (m)
'inDiH
إِنضِح
du (m) - imperativ
du (f)
'inDiHii
إِنضِحِي
du (f) - imperativ
du (dual)
'inDiHaa
إِنضِحَا
du (dual) - imperativ
ni (m)
'inDiHuu
إِنضِحُوا
ni (m) - imperativ
ni (f)
'inDiHna
إِنضِحنَ
ni (f) - imperativ
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.