Böjningsformer av verbet 'att vara användbar'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'unajji3u
أُنَجِّعُ
jag - nutid
najja3tu
نَجَّعتُ
jag - dåtid
'unajji3
أُنَجِّع
jag - subjunktiv
'unajji3
أُنَجِّع
jag - jussiv
du (m)
tunajji3u
تُنَجِّعُ
du (m) - nutid
najja3ta
نَجَّعتَ
du (m) - dåtid
tunajji3
تُنَجِّع
du (m) - subjunktiv
tunajji3
تُنَجِّع
du (m) - jussiv
du (f)
tunajji3iina
تُنَجِّعِينَ
du (f) - nutid
najja3ti
نَجَّعتِ
du (f) - dåtid
tunajji3ii
تُنَجِّعِي
du (f) - subjunktiv
tunajji3ii
تُنَجِّعِي
du (f) - jussiv
han
yunajji3u
يُنَجِّعُ
han - nutid
najja3a
نَجَّعَ
han - dåtid
yunajji3
يُنَجِّع
han - subjunktiv
yunajji3
يُنَجِّع
han - jussiv
hon
tunajji3u
تُنَجِّعُ
hon - nutid
najja3at
نَجَّعَت
hon - dåtid
tunajji3
تُنَجِّع
hon - subjunktiv
tunajji3
تُنَجِّع
hon - jussiv
vi
nunajji3u
نُنَجِّعُ
vi - nutid
najja3naa
نَجَّعنَا
vi - dåtid
nunajji3
نُنَجِّع
vi - subjunktiv
nunajji3
نُنَجِّع
vi - jussiv
ni (m)
tunajji3uuna
تُنَجِّعُونَ
ni (m) - nutid
najja3tum
نَجَّعتُم
ni (m) - dåtid
tunajji3uu
تُنَجِّعُوا
ni (m) - subjunktiv
tunajji3uu
تُنَجِّعُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tunajji3na
تُنَجِّعنَ
ni (f) - nutid
najja3tunna
نَجَّعتُنَّ
ni (f) - dåtid
tunajji3na
تُنَجِّعنَ
ni (f) - subjunktiv
tunajji3na
تُنَجِّعنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yunajji3uuna
يُنَجِّعُونَ
de (m) - nutid
najja3uu
نَجَّعُوا
de (m) - dåtid
yunajji3uu
يُنَجِّعُوا
de (m) - subjunktiv
yunajji3uu
يُنَجِّعُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yunajji3na
يُنَجِّعنَ
de (f) - nutid
najja3na
نَجَّعنَ
de (f) - dåtid
yunajji3na
يُنَجِّعنَ
de (f) - subjunktiv
yunajji3na
يُنَجِّعنَ
de (f) - jussiv
ni två
tunajji3aani
تُنَجِّعَانِ
ni två - nutid
najja3tumaa
نَجَّعتُمَا
ni två - dåtid
tunajji3aa
تُنَجِّعَا
ni två - subjunktiv
tunajji3aa
تُنَجِّعَا
ni två - jussiv
de två (m)
yunajji3aani
يُنَجِّعَانِ
de två (m) - nutid
najja3aa
نَجَّعَا
de två (m) - dåtid
yunajji3aa
يُنَجِّعَا
de två (m) - subjunktiv
yunajji3aa
يُنَجِّعَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tunajji3aani
تُنَجِّعَانِ
de två (f) - nutid
najja3ataa
نَجَّعَتَا
de två (f) - dåtid
tunajji3aa
تُنَجِّعَا
de två (f) - subjunktiv
tunajji3aa
تُنَجِّعَا
de två (f) - jussiv
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.