Böjningsformer av verbet 'att vara användbar'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'anja3u
أَنجَعُ
jag - nutid
naja3tu
نَجَعتُ
jag - dåtid
'anja3a
أَنجَعَ
jag - subjunktiv
'anja3
أَنجَع
jag - jussiv
du (m)
tanja3u
تَنجَعُ
du (m) - nutid
naja3ta
نَجَعتَ
du (m) - dåtid
tanja3a
تَنجَعَ
du (m) - subjunktiv
tanja3
تَنجَع
du (m) - jussiv
du (f)
tanja3iina
تَنجَعِينَ
du (f) - nutid
naja3ti
نَجَعتِ
du (f) - dåtid
tanja3ii
تَنجَعِي
du (f) - subjunktiv
tanja3ii
تَنجَعِي
du (f) - jussiv
han
yanja3u
يَنجَعُ
han - nutid
naja3a
نَجَعَ
han - dåtid
yanja3a
يَنجَعَ
han - subjunktiv
yanja3
يَنجَع
han - jussiv
hon
tanja3u
تَنجَعُ
hon - nutid
naja3at
نَجَعَت
hon - dåtid
tanja3a
تَنجَعَ
hon - subjunktiv
tanja3
تَنجَع
hon - jussiv
vi
nanja3u
نَنجَعُ
vi - nutid
naja3naa
نَجَعنَا
vi - dåtid
nanja3a
نَنجَعَ
vi - subjunktiv
nanja3
نَنجَع
vi - jussiv
ni (m)
tanja3uuna
تَنجَعُونَ
ni (m) - nutid
naja3tum
نَجَعتُم
ni (m) - dåtid
tanja3uu
تَنجَعُوا
ni (m) - subjunktiv
tanja3uu
تَنجَعُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tanja3na
تَنجَعنَ
ni (f) - nutid
naja3tunna
نَجَعتُنَّ
ni (f) - dåtid
tanja3na
تَنجَعنَ
ni (f) - subjunktiv
tanja3na
تَنجَعنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yanja3uuna
يَنجَعُونَ
de (m) - nutid
naja3uu
نَجَعُوا
de (m) - dåtid
yanja3uu
يَنجَعُوا
de (m) - subjunktiv
yanja3uu
يَنجَعُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yanja3na
يَنجَعنَ
de (f) - nutid
naja3na
نَجَعنَ
de (f) - dåtid
yanja3na
يَنجَعنَ
de (f) - subjunktiv
yanja3na
يَنجَعنَ
de (f) - jussiv
ni två
tanja3aani
تَنجَعَانِ
ni två - nutid
naja3tumaa
نَجَعتُمَا
ni två - dåtid
tanja3aa
تَنجَعَا
ni två - subjunktiv
tanja3aa
تَنجَعَا
ni två - jussiv
de två (m)
yanja3aani
يَنجَعَانِ
de två (m) - nutid
naja3aa
نَجَعَا
de två (m) - dåtid
yanja3aa
يَنجَعَا
de två (m) - subjunktiv
yanja3aa
يَنجَعَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tanja3aani
تَنجَعَانِ
de två (f) - nutid
naja3ataa
نَجَعَتَا
de två (f) - dåtid
tanja3aa
تَنجَعَا
de två (f) - subjunktiv
tanja3aa
تَنجَعَا
de två (f) - jussiv
Imperativ
du (m)
'inja3
إِنجَع
du (m) - imperativ
du (f)
'inja3ii
إِنجَعِي
du (f) - imperativ
du (dual)
'inja3aa
إِنجَعَا
du (dual) - imperativ
ni (m)
'inja3uu
إِنجَعُوا
ni (m) - imperativ
ni (f)
'inja3na
إِنجَعنَ
ni (f) - imperativ
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.