Böjningsformer av verbet 'att ammas'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'arDa3u
أَرضَعُ
jag - nutid
raDi3tu
رَضِعتُ
jag - dåtid
'arDa3a
أَرضَعَ
jag - subjunktiv
'arDa3
أَرضَع
jag - jussiv
du (m)
tarDa3u
تَرضَعُ
du (m) - nutid
raDi3ta
رَضِعتَ
du (m) - dåtid
tarDa3a
تَرضَعَ
du (m) - subjunktiv
tarDa3
تَرضَع
du (m) - jussiv
du (f)
tarDa3iina
تَرضَعِينَ
du (f) - nutid
raDi3ti
رَضِعتِ
du (f) - dåtid
tarDa3ii
تَرضَعِي
du (f) - subjunktiv
tarDa3ii
تَرضَعِي
du (f) - jussiv
han
yarDa3u
يَرضَعُ
han - nutid
raDi3a
رَضِعَ
han - dåtid
yarDa3a
يَرضَعَ
han - subjunktiv
yarDa3
يَرضَع
han - jussiv
hon
tarDa3u
تَرضَعُ
hon - nutid
raDi3at
رَضِعَت
hon - dåtid
tarDa3a
تَرضَعَ
hon - subjunktiv
tarDa3
تَرضَع
hon - jussiv
vi
narDa3u
نَرضَعُ
vi - nutid
raDi3naa
رَضِعنَا
vi - dåtid
narDa3a
نَرضَعَ
vi - subjunktiv
narDa3
نَرضَع
vi - jussiv
ni (m)
tarDa3uuna
تَرضَعُونَ
ni (m) - nutid
raDi3tum
رَضِعتُم
ni (m) - dåtid
tarDa3uu
تَرضَعُوا
ni (m) - subjunktiv
tarDa3uu
تَرضَعُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tarDa3na
تَرضَعنَ
ni (f) - nutid
raDi3tunna
رَضِعتُنَّ
ni (f) - dåtid
tarDa3na
تَرضَعنَ
ni (f) - subjunktiv
tarDa3na
تَرضَعنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yarDa3uuna
يَرضَعُونَ
de (m) - nutid
raDi3uu
رَضِعُوا
de (m) - dåtid
yarDa3uu
يَرضَعُوا
de (m) - subjunktiv
yarDa3uu
يَرضَعُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yarDa3na
يَرضَعنَ
de (f) - nutid
raDi3na
رَضِعنَ
de (f) - dåtid
yarDa3na
يَرضَعنَ
de (f) - subjunktiv
yarDa3na
يَرضَعنَ
de (f) - jussiv
ni två
tarDa3aani
تَرضَعَانِ
ni två - nutid
raDi3tumaa
رَضِعتُمَا
ni två - dåtid
tarDa3aa
تَرضَعَا
ni två - subjunktiv
tarDa3aa
تَرضَعَا
ni två - jussiv
de två (m)
yarDa3aani
يَرضَعَانِ
de två (m) - nutid
raDi3aa
رَضِعَا
de två (m) - dåtid
yarDa3aa
يَرضَعَا
de två (m) - subjunktiv
yarDa3aa
يَرضَعَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tarDa3aani
تَرضَعَانِ
de två (f) - nutid
raDi3ataa
رَضِعَتَا
de två (f) - dåtid
tarDa3aa
تَرضَعَا
de två (f) - subjunktiv
tarDa3aa
تَرضَعَا
de två (f) - jussiv
Imperativ
du (m)
'irDa3
إِرضَع
du (m) - imperativ
du (f)
'irDa3ii
إِرضَعِي
du (f) - imperativ
du (dual)
'irDa3aa
إِرضَعَا
du (dual) - imperativ
ni (m)
'irDa3uu
إِرضَعُوا
ni (m) - imperativ
ni (f)
'irDa3na
إِرضَعنَ
ni (f) - imperativ
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.