Böjningsformer av verbet 'att hälla, spilla'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'uriiqu
أُرِيقُ
jag - nutid
'araqtu
أَرَقتُ
jag - dåtid
'urwiq
أُروِق
jag - subjunktiv
'urwiq
أُروِق
jag - jussiv
du (m)
turiiqu
تُرِيقُ
du (m) - nutid
'araqta
أَرَقتَ
du (m) - dåtid
turwiq
تُروِق
du (m) - subjunktiv
turwiq
تُروِق
du (m) - jussiv
du (f)
turiiqiina
تُرِيقِينَ
du (f) - nutid
'araqti
أَرَقتِ
du (f) - dåtid
turwiqii
تُروِقِي
du (f) - subjunktiv
turwiqii
تُروِقِي
du (f) - jussiv
han
yuriiqu
يُرِيقُ
han - nutid
'araaqa
أَرَاقَ
han - dåtid
yurwiq
يُروِق
han - subjunktiv
yurwiq
يُروِق
han - jussiv
hon
turiiqu
تُرِيقُ
hon - nutid
'araaqat
أَرَاقَت
hon - dåtid
turwiq
تُروِق
hon - subjunktiv
turwiq
تُروِق
hon - jussiv
vi
nuriiqu
نُرِيقُ
vi - nutid
'araqnaa
أَرَقنَا
vi - dåtid
nurwiq
نُروِق
vi - subjunktiv
nurwiq
نُروِق
vi - jussiv
ni (m)
turiiquuna
تُرِيقُونَ
ni (m) - nutid
'araqtum
أَرَقتُم
ni (m) - dåtid
turwiquu
تُروِقُوا
ni (m) - subjunktiv
turwiquu
تُروِقُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
turiqna
تُرِقنَ
ni (f) - nutid
'araqtunna
أَرَقتُنَّ
ni (f) - dåtid
turwiqna
تُروِقنَ
ni (f) - subjunktiv
turwiqna
تُروِقنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yuriiquuna
يُرِيقُونَ
de (m) - nutid
'araaquu
أَرَاقُوا
de (m) - dåtid
yurwiquu
يُروِقُوا
de (m) - subjunktiv
yurwiquu
يُروِقُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yuriqna
يُرِقنَ
de (f) - nutid
'araqna
أَرَقنَ
de (f) - dåtid
yurwiqna
يُروِقنَ
de (f) - subjunktiv
yurwiqna
يُروِقنَ
de (f) - jussiv
ni två
turiiqaani
تُرِيقَانِ
ni två - nutid
'araqtumaa
أَرَقتُمَا
ni två - dåtid
turwiqaa
تُروِقَا
ni två - subjunktiv
turwiqaa
تُروِقَا
ni två - jussiv
de två (m)
yuriiqaani
يُرِيقَانِ
de två (m) - nutid
'araaqaa
أَرَاقَا
de två (m) - dåtid
yurwiqaa
يُروِقَا
de två (m) - subjunktiv
yurwiqaa
يُروِقَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
turiiqaani
تُرِيقَانِ
de två (f) - nutid
'araaqataa
أَرَاقَتَا
de två (f) - dåtid
turwiqaa
تُروِقَا
de två (f) - subjunktiv
turwiqaa
تُروِقَا
de två (f) - jussiv
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.