Böjningsformer av verbet 'att bryta, upplösa'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'afuDDu
أَفُضُّ
jag - nutid
faDaDtu
فَضَضتُ
jag - dåtid
'afuDDa
أَفُضَّ
jag - subjunktiv
'afuDDa
أَفُضَّ
jag - jussiv
du (m)
tafuDDu
تَفُضُّ
du (m) - nutid
faDaDta
فَضَضتَ
du (m) - dåtid
tafuDDa
تَفُضَّ
du (m) - subjunktiv
tafuDDa
تَفُضَّ
du (m) - jussiv
du (f)
tafuDDiina
تَفُضِّينَ
du (f) - nutid
faDaDti
فَضَضتِ
du (f) - dåtid
tafuDDii
تَفُضِّي
du (f) - subjunktiv
tafuDDii
تَفُضِّي
du (f) - jussiv
han
yafuDDu
يَفُضُّ
han - nutid
faDDa
فَضَّ
han - dåtid
yafuDDa
يَفُضَّ
han - subjunktiv
yafuDDa
يَفُضَّ
han - jussiv
hon
tafuDDu
تَفُضُّ
hon - nutid
faDDat
فَضَّت
hon - dåtid
tafuDDa
تَفُضَّ
hon - subjunktiv
tafuDDa
تَفُضَّ
hon - jussiv
vi
nafuDDu
نَفُضُّ
vi - nutid
faDaDnaa
فَضَضنَا
vi - dåtid
nafuDDa
نَفُضَّ
vi - subjunktiv
nafuDDa
نَفُضَّ
vi - jussiv
ni (m)
tafuDDuuna
تَفُضُّونَ
ni (m) - nutid
faDaDtum
فَضَضتُم
ni (m) - dåtid
tafuDDuu
تَفُضُّوا
ni (m) - subjunktiv
tafuDDuu
تَفُضُّوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tafDuDna
تَفضُضنَ
ni (f) - nutid
faDaDtunna
فَضَضتُنَّ
ni (f) - dåtid
tafDuDna
تَفضُضنَ
ni (f) - subjunktiv
tafDuDna
تَفضُضنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yafuDDuuna
يَفُضُّونَ
de (m) - nutid
faDDuu
فَضُّوا
de (m) - dåtid
yafuDDuu
يَفُضُّوا
de (m) - subjunktiv
yafuDDuu
يَفُضُّوا
de (m) - jussiv
de (f)
yafDuDna
يَفضُضنَ
de (f) - nutid
faDaDna
فَضَضنَ
de (f) - dåtid
yafDuDna
يَفضُضنَ
de (f) - subjunktiv
yafDuDna
يَفضُضنَ
de (f) - jussiv
ni två
tafuDDaani
تَفُضَّانِ
ni två - nutid
faDaDtumaa
فَضَضتُمَا
ni två - dåtid
tafuDDaa
تَفُضَّا
ni två - subjunktiv
tafuDDaa
تَفُضَّا
ni två - jussiv
de två (m)
yafuDDaani
يَفُضَّانِ
de två (m) - nutid
faDaDaa
فَضَضَا
de två (m) - dåtid
yafuDDaa
يَفُضَّا
de två (m) - subjunktiv
yafuDDaa
يَفُضَّا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tafuDDaani
تَفُضَّانِ
de två (f) - nutid
faDaDataa
فَضَضَتَا
de två (f) - dåtid
tafuDDaa
تَفُضَّا
de två (f) - subjunktiv
tafuDDaa
تَفُضَّا
de två (f) - jussiv
Imperativ
du (m)
fuDDa
فُضَّ
du (m) - imperativ
du (f)
fuDDii
فُضِّي
du (f) - imperativ
du (dual)
fuDDaa
فُضَّا
du (dual) - imperativ
ni (m)
fuDDuu
فُضُّوا
ni (m) - imperativ
ni (f)
'ufDuDna
أُفضُضنَ
ni (f) - imperativ
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.