Böjningsformer av verbet 'att sjunka'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'usiffu
أُسِفُّ
jag - nutid
'asafftu
أَسَفّتُ
jag - dåtid
'usfif
أُسفِف
jag - subjunktiv
'usfif
أُسفِف
jag - jussiv
du (m)
tusiffu
تُسِفُّ
du (m) - nutid
'asaffta
أَسَفّتَ
du (m) - dåtid
tusfif
تُسفِف
du (m) - subjunktiv
tusfif
تُسفِف
du (m) - jussiv
du (f)
tusiffiina
تُسِفِّينَ
du (f) - nutid
'asaffti
أَسَفّتِ
du (f) - dåtid
tusfifii
تُسفِفِي
du (f) - subjunktiv
tusfifii
تُسفِفِي
du (f) - jussiv
han
yusiffu
يُسِفُّ
han - nutid
'asaffa
أَسَفَّ
han - dåtid
yusfif
يُسفِف
han - subjunktiv
yusfif
يُسفِف
han - jussiv
hon
tusiffu
تُسِفُّ
hon - nutid
'asaffat
أَسَفَّت
hon - dåtid
tusfif
تُسفِف
hon - subjunktiv
tusfif
تُسفِف
hon - jussiv
vi
nusiffu
نُسِفُّ
vi - nutid
'asaffnaa
أَسَفّنَا
vi - dåtid
nusfif
نُسفِف
vi - subjunktiv
nusfif
نُسفِف
vi - jussiv
ni (m)
tusiffuuna
تُسِفُّونَ
ni (m) - nutid
'asafftum
أَسَفّتُم
ni (m) - dåtid
tusfifuu
تُسفِفُوا
ni (m) - subjunktiv
tusfifuu
تُسفِفُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tusiffna
تُسِفّنَ
ni (f) - nutid
'asafftunna
أَسَفّتُنَّ
ni (f) - dåtid
tusfifna
تُسفِفنَ
ni (f) - subjunktiv
tusfifna
تُسفِفنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yusiffuuna
يُسِفُّونَ
de (m) - nutid
'asaffuu
أَسَفُّوا
de (m) - dåtid
yusfifuu
يُسفِفُوا
de (m) - subjunktiv
yusfifuu
يُسفِفُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yusiffna
يُسِفّنَ
de (f) - nutid
'asaffna
أَسَفّنَ
de (f) - dåtid
yusfifna
يُسفِفنَ
de (f) - subjunktiv
yusfifna
يُسفِفنَ
de (f) - jussiv
ni två
tusiffaani
تُسِفَّانِ
ni två - nutid
'asafftumaa
أَسَفّتُمَا
ni två - dåtid
tusfifaa
تُسفِفَا
ni två - subjunktiv
tusfifaa
تُسفِفَا
ni två - jussiv
de två (m)
yusiffaani
يُسِفَّانِ
de två (m) - nutid
'asaffaa
أَسَفَّا
de två (m) - dåtid
yusfifaa
يُسفِفَا
de två (m) - subjunktiv
yusfifaa
يُسفِفَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tusiffaani
تُسِفَّانِ
de två (f) - nutid
'asaffataa
أَسَفَّتَا
de två (f) - dåtid
tusfifaa
تُسفِفَا
de två (f) - subjunktiv
tusfifaa
تُسفِفَا
de två (f) - jussiv
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.