Böjningsformer av verbet 'att väcka, Ã¥terställa'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'ufiiqu
أُفِيقُ
jag - nutid
'afaqtu
أَفَقتُ
jag - dåtid
'ufwiq
أُفوِق
jag - subjunktiv
'ufwiq
أُفوِق
jag - jussiv
du (m)
tufiiqu
تُفِيقُ
du (m) - nutid
'afaqta
أَفَقتَ
du (m) - dåtid
tufwiq
تُفوِق
du (m) - subjunktiv
tufwiq
تُفوِق
du (m) - jussiv
du (f)
tufiiqiina
تُفِيقِينَ
du (f) - nutid
'afaqti
أَفَقتِ
du (f) - dåtid
tufwiqii
تُفوِقِي
du (f) - subjunktiv
tufwiqii
تُفوِقِي
du (f) - jussiv
han
yufiiqu
يُفِيقُ
han - nutid
'afaaqa
أَفَاقَ
han - dåtid
yufwiq
يُفوِق
han - subjunktiv
yufwiq
يُفوِق
han - jussiv
hon
tufiiqu
تُفِيقُ
hon - nutid
'afaaqat
أَفَاقَت
hon - dåtid
tufwiq
تُفوِق
hon - subjunktiv
tufwiq
تُفوِق
hon - jussiv
vi
nufiiqu
نُفِيقُ
vi - nutid
'afaqnaa
أَفَقنَا
vi - dåtid
nufwiq
نُفوِق
vi - subjunktiv
nufwiq
نُفوِق
vi - jussiv
ni (m)
tufiiquuna
تُفِيقُونَ
ni (m) - nutid
'afaqtum
أَفَقتُم
ni (m) - dåtid
tufwiquu
تُفوِقُوا
ni (m) - subjunktiv
tufwiquu
تُفوِقُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tufiqna
تُفِقنَ
ni (f) - nutid
'afaqtunna
أَفَقتُنَّ
ni (f) - dåtid
tufwiqna
تُفوِقنَ
ni (f) - subjunktiv
tufwiqna
تُفوِقنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yufiiquuna
يُفِيقُونَ
de (m) - nutid
'afaaquu
أَفَاقُوا
de (m) - dåtid
yufwiquu
يُفوِقُوا
de (m) - subjunktiv
yufwiquu
يُفوِقُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yufiqna
يُفِقنَ
de (f) - nutid
'afaqna
أَفَقنَ
de (f) - dåtid
yufwiqna
يُفوِقنَ
de (f) - subjunktiv
yufwiqna
يُفوِقنَ
de (f) - jussiv
ni två
tufiiqaani
تُفِيقَانِ
ni två - nutid
'afaqtumaa
أَفَقتُمَا
ni två - dåtid
tufwiqaa
تُفوِقَا
ni två - subjunktiv
tufwiqaa
تُفوِقَا
ni två - jussiv
de två (m)
yufiiqaani
يُفِيقَانِ
de två (m) - nutid
'afaaqaa
أَفَاقَا
de två (m) - dåtid
yufwiqaa
يُفوِقَا
de två (m) - subjunktiv
yufwiqaa
يُفوِقَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tufiiqaani
تُفِيقَانِ
de två (f) - nutid
'afaaqataa
أَفَاقَتَا
de två (f) - dåtid
tufwiqaa
تُفوِقَا
de två (f) - subjunktiv
tufwiqaa
تُفوِقَا
de två (f) - jussiv
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.