Böjningsformer av verbet 'att bli, förbli'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'abiitu
أَبِيتُ
jag - nutid
bittu
بِتُّ
jag - dåtid
'abita
أَبِتَ
jag - subjunktiv
'abit
أَبِت
jag - jussiv
du (m)
tabiitu
تَبِيتُ
du (m) - nutid
bitta
بِتَّ
du (m) - dåtid
tabita
تَبِتَ
du (m) - subjunktiv
tabit
تَبِت
du (m) - jussiv
du (f)
tabiitiina
تَبِيتِينَ
du (f) - nutid
bitti
بِتِّ
du (f) - dåtid
tabiitii
تَبِيتِي
du (f) - subjunktiv
tabiitii
تَبِيتِي
du (f) - jussiv
han
yabiitu
يَبِيتُ
han - nutid
baata
بَاتَ
han - dåtid
yabita
يَبِتَ
han - subjunktiv
yabit
يَبِت
han - jussiv
hon
tabiitu
تَبِيتُ
hon - nutid
baatat
بَاتَت
hon - dåtid
tabita
تَبِتَ
hon - subjunktiv
tabit
تَبِت
hon - jussiv
vi
nabiitu
نَبِيتُ
vi - nutid
bitnaa
بِتنَا
vi - dåtid
nabita
نَبِتَ
vi - subjunktiv
nabit
نَبِت
vi - jussiv
ni (m)
tabiituuna
تَبِيتُونَ
ni (m) - nutid
bittum
بِتُّم
ni (m) - dåtid
tabiituu
تَبِيتُوا
ni (m) - subjunktiv
tabiituu
تَبِيتُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tabitna
تَبِتنَ
ni (f) - nutid
bittunna
بِتُّنَّ
ni (f) - dåtid
tabitna
تَبِتنَ
ni (f) - subjunktiv
tabitna
تَبِتنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yabiituuna
يَبِيتُونَ
de (m) - nutid
baatuu
بَاتُوا
de (m) - dåtid
yabiituu
يَبِيتُوا
de (m) - subjunktiv
yabiituu
يَبِيتُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yabitna
يَبِتنَ
de (f) - nutid
bitna
بِتنَ
de (f) - dåtid
yabitna
يَبِتنَ
de (f) - subjunktiv
yabitna
يَبِتنَ
de (f) - jussiv
ni två
tabiitaani
تَبِيتَانِ
ni två - nutid
bittumaa
بِتُّمَا
ni två - dåtid
tabitaa
تَبِتَا
ni två - subjunktiv
tabitaa
تَبِتَا
ni två - jussiv
de två (m)
yabiitaani
يَبِيتَانِ
de två (m) - nutid
bitaa
بِتَا
de två (m) - dåtid
yabitaa
يَبِتَا
de två (m) - subjunktiv
yabitaa
يَبِتَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tabiitaani
تَبِيتَانِ
de två (f) - nutid
bitataa
بِتَتَا
de två (f) - dåtid
tabitaa
تَبِتَا
de två (f) - subjunktiv
tabitaa
تَبِتَا
de två (f) - jussiv
Imperativ
du (m)
bit
بِت
du (m) - imperativ
du (f)
biitii
بِيتِي
du (f) - imperativ
du (dual)
biitaa
بِيتَا
du (dual) - imperativ
ni (m)
biituu
بِيتُوا
ni (m) - imperativ
ni (f)
bitna
بِتنَ
ni (f) - imperativ
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.