Böjningsformer av verbet 'att flöda, strömma'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'asiHHu
أَسِحُّ
jag - nutid
saHaHtu
سَحَحتُ
jag - dåtid
'asiHHa
أَسِحَّ
jag - subjunktiv
'asiHHa
أَسِحَّ
jag - jussiv
du (m)
tasiHHu
تَسِحُّ
du (m) - nutid
saHaHta
سَحَحتَ
du (m) - dåtid
tasiHHa
تَسِحَّ
du (m) - subjunktiv
tasiHHa
تَسِحَّ
du (m) - jussiv
du (f)
tasiHHiina
تَسِحِّينَ
du (f) - nutid
saHaHti
سَحَحتِ
du (f) - dåtid
tasiHHii
تَسِحِّي
du (f) - subjunktiv
tasiHHii
تَسِحِّي
du (f) - jussiv
han
yasiHHu
يَسِحُّ
han - nutid
saHHa
سَحَّ
han - dåtid
yasiHHa
يَسِحَّ
han - subjunktiv
yasiHHa
يَسِحَّ
han - jussiv
hon
tasiHHu
تَسِحُّ
hon - nutid
saHHat
سَحَّت
hon - dåtid
tasiHHa
تَسِحَّ
hon - subjunktiv
tasiHHa
تَسِحَّ
hon - jussiv
vi
nasiHHu
نَسِحُّ
vi - nutid
saHaHnaa
سَحَحنَا
vi - dåtid
nasiHHa
نَسِحَّ
vi - subjunktiv
nasiHHa
نَسِحَّ
vi - jussiv
ni (m)
tasiHHuuna
تَسِحُّونَ
ni (m) - nutid
saHaHtum
سَحَحتُم
ni (m) - dåtid
tasiHHuu
تَسِحُّوا
ni (m) - subjunktiv
tasiHHuu
تَسِحُّوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tasHiHna
تَسحِحنَ
ni (f) - nutid
saHaHtunna
سَحَحتُنَّ
ni (f) - dåtid
tasHiHna
تَسحِحنَ
ni (f) - subjunktiv
tasHiHna
تَسحِحنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yasiHHuuna
يَسِحُّونَ
de (m) - nutid
saHHuu
سَحُّوا
de (m) - dåtid
yasiHHuu
يَسِحُّوا
de (m) - subjunktiv
yasiHHuu
يَسِحُّوا
de (m) - jussiv
de (f)
yasHiHna
يَسحِحنَ
de (f) - nutid
saHaHna
سَحَحنَ
de (f) - dåtid
yasHiHna
يَسحِحنَ
de (f) - subjunktiv
yasHiHna
يَسحِحنَ
de (f) - jussiv
ni två
tasiHHaani
تَسِحَّانِ
ni två - nutid
saHaHtumaa
سَحَحتُمَا
ni två - dåtid
tasiHHaa
تَسِحَّا
ni två - subjunktiv
tasiHHaa
تَسِحَّا
ni två - jussiv
de två (m)
yasiHHaani
يَسِحَّانِ
de två (m) - nutid
saHaHaa
سَحَحَا
de två (m) - dåtid
yasiHHaa
يَسِحَّا
de två (m) - subjunktiv
yasiHHaa
يَسِحَّا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tasiHHaani
تَسِحَّانِ
de två (f) - nutid
saHaHataa
سَحَحَتَا
de två (f) - dåtid
tasiHHaa
تَسِحَّا
de två (f) - subjunktiv
tasiHHaa
تَسِحَّا
de två (f) - jussiv
Imperativ
du (m)
suHHa
سُحَّ
du (m) - imperativ
du (f)
suHHii
سُحِّي
du (f) - imperativ
du (dual)
suHHaa
سُحَّا
du (dual) - imperativ
ni (m)
suHHuu
سُحُّوا
ni (m) - imperativ
ni (f)
'usHuHna
أُسحُحنَ
ni (f) - imperativ
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.