Böjningsformer av verbet 'att hälla'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'adfuqu
أَدفُقُ
jag - nutid
dafaqtu
دَفَقتُ
jag - dåtid
'adfuqa
أَدفُقَ
jag - subjunktiv
'adfuq
أَدفُق
jag - jussiv
du (m)
tadfuqu
تَدفُقُ
du (m) - nutid
dafaqta
دَفَقتَ
du (m) - dåtid
tadfuqa
تَدفُقَ
du (m) - subjunktiv
tadfuq
تَدفُق
du (m) - jussiv
du (f)
tadfuqiina
تَدفُقِينَ
du (f) - nutid
dafaqti
دَفَقتِ
du (f) - dåtid
tadfuqii
تَدفُقِي
du (f) - subjunktiv
tadfuqii
تَدفُقِي
du (f) - jussiv
han
yadfuqu
يَدفُقُ
han - nutid
dafaqa
دَفَقَ
han - dåtid
yadfuqa
يَدفُقَ
han - subjunktiv
yadfuq
يَدفُق
han - jussiv
hon
tadfuqu
تَدفُقُ
hon - nutid
dafaqat
دَفَقَت
hon - dåtid
tadfuqa
تَدفُقَ
hon - subjunktiv
tadfuq
تَدفُق
hon - jussiv
vi
nadfuqu
نَدفُقُ
vi - nutid
dafaqnaa
دَفَقنَا
vi - dåtid
nadfuqa
نَدفُقَ
vi - subjunktiv
nadfuq
نَدفُق
vi - jussiv
ni (m)
tadfuquuna
تَدفُقُونَ
ni (m) - nutid
dafaqtum
دَفَقتُم
ni (m) - dåtid
tadfuquu
تَدفُقُوا
ni (m) - subjunktiv
tadfuquu
تَدفُقُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tadfuqna
تَدفُقنَ
ni (f) - nutid
dafaqtunna
دَفَقتُنَّ
ni (f) - dåtid
tadfuqna
تَدفُقنَ
ni (f) - subjunktiv
tadfuqna
تَدفُقنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yadfuquuna
يَدفُقُونَ
de (m) - nutid
dafaquu
دَفَقُوا
de (m) - dåtid
yadfuquu
يَدفُقُوا
de (m) - subjunktiv
yadfuquu
يَدفُقُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yadfuqna
يَدفُقنَ
de (f) - nutid
dafaqna
دَفَقنَ
de (f) - dåtid
yadfuqna
يَدفُقنَ
de (f) - subjunktiv
yadfuqna
يَدفُقنَ
de (f) - jussiv
ni två
tadfuqaani
تَدفُقَانِ
ni två - nutid
dafaqtumaa
دَفَقتُمَا
ni två - dåtid
tadfuqaa
تَدفُقَا
ni två - subjunktiv
tadfuqaa
تَدفُقَا
ni två - jussiv
de två (m)
yadfuqaani
يَدفُقَانِ
de två (m) - nutid
dafaqaa
دَفَقَا
de två (m) - dåtid
yadfuqaa
يَدفُقَا
de två (m) - subjunktiv
yadfuqaa
يَدفُقَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tadfuqaani
تَدفُقَانِ
de två (f) - nutid
dafaqataa
دَفَقَتَا
de två (f) - dåtid
tadfuqaa
تَدفُقَا
de två (f) - subjunktiv
tadfuqaa
تَدفُقَا
de två (f) - jussiv
Imperativ
du (m)
'udfuq
أُدفُق
du (m) - imperativ
du (f)
'udfuqii
أُدفُقِي
du (f) - imperativ
du (dual)
'udfuqaa
أُدفُقَا
du (dual) - imperativ
ni (m)
'udfuquu
أُدفُقُوا
ni (m) - imperativ
ni (f)
'udfuqna
أُدفُقنَ
ni (f) - imperativ
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.