Böjningsformer av verbet 'att sätta munkavle pÃ¥, tysta'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'ukhrisu
أُخرِسُ
jag - nutid
'akhrastu
أَخرَستُ
jag - dåtid
'ukhris
أُخرِس
jag - subjunktiv
'ukhris
أُخرِس
jag - jussiv
du (m)
tukhrisu
تُخرِسُ
du (m) - nutid
'akhrasta
أَخرَستَ
du (m) - dåtid
tukhris
تُخرِس
du (m) - subjunktiv
tukhris
تُخرِس
du (m) - jussiv
du (f)
tukhrisiina
تُخرِسِينَ
du (f) - nutid
'akhrasti
أَخرَستِ
du (f) - dåtid
tukhrisii
تُخرِسِي
du (f) - subjunktiv
tukhrisii
تُخرِسِي
du (f) - jussiv
han
yukhrisu
يُخرِسُ
han - nutid
'akhrasa
أَخرَسَ
han - dåtid
yukhris
يُخرِس
han - subjunktiv
yukhris
يُخرِس
han - jussiv
hon
tukhrisu
تُخرِسُ
hon - nutid
'akhrasat
أَخرَسَت
hon - dåtid
tukhris
تُخرِس
hon - subjunktiv
tukhris
تُخرِس
hon - jussiv
vi
nukhrisu
نُخرِسُ
vi - nutid
'akhrasnaa
أَخرَسنَا
vi - dåtid
nukhris
نُخرِس
vi - subjunktiv
nukhris
نُخرِس
vi - jussiv
ni (m)
tukhrisuuna
تُخرِسُونَ
ni (m) - nutid
'akhrastum
أَخرَستُم
ni (m) - dåtid
tukhrisuu
تُخرِسُوا
ni (m) - subjunktiv
tukhrisuu
تُخرِسُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tukhrisna
تُخرِسنَ
ni (f) - nutid
'akhrastunna
أَخرَستُنَّ
ni (f) - dåtid
tukhrisna
تُخرِسنَ
ni (f) - subjunktiv
tukhrisna
تُخرِسنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yukhrisuuna
يُخرِسُونَ
de (m) - nutid
'akhrasuu
أَخرَسُوا
de (m) - dåtid
yukhrisuu
يُخرِسُوا
de (m) - subjunktiv
yukhrisuu
يُخرِسُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yukhrisna
يُخرِسنَ
de (f) - nutid
'akhrasna
أَخرَسنَ
de (f) - dåtid
yukhrisna
يُخرِسنَ
de (f) - subjunktiv
yukhrisna
يُخرِسنَ
de (f) - jussiv
ni två
tukhrisaani
تُخرِسَانِ
ni två - nutid
'akhrastumaa
أَخرَستُمَا
ni två - dåtid
tukhrisaa
تُخرِسَا
ni två - subjunktiv
tukhrisaa
تُخرِسَا
ni två - jussiv
de två (m)
yukhrisaani
يُخرِسَانِ
de två (m) - nutid
'akhrasaa
أَخرَسَا
de två (m) - dåtid
yukhrisaa
يُخرِسَا
de två (m) - subjunktiv
yukhrisaa
يُخرِسَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tukhrisaani
تُخرِسَانِ
de två (f) - nutid
'akhrasataa
أَخرَسَتَا
de två (f) - dåtid
tukhrisaa
تُخرِسَا
de två (f) - subjunktiv
tukhrisaa
تُخرِسَا
de två (f) - jussiv
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.