Böjningsformer av verbet 'att förbinda, transportera'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'uuSilu
أُوصِلُ
jag - nutid
'awSaltu
أَوصَلتُ
jag - dåtid
'uuSil
أُوصِل
jag - subjunktiv
'uuSil
أُوصِل
jag - jussiv
du (m)
tuuSilu
تُوصِلُ
du (m) - nutid
'awSalta
أَوصَلتَ
du (m) - dåtid
tuuSil
تُوصِل
du (m) - subjunktiv
tuuSil
تُوصِل
du (m) - jussiv
du (f)
tuuSiliina
تُوصِلِينَ
du (f) - nutid
'awSalti
أَوصَلتِ
du (f) - dåtid
tuuSilii
تُوصِلِي
du (f) - subjunktiv
tuuSilii
تُوصِلِي
du (f) - jussiv
han
yuuSilu
يُوصِلُ
han - nutid
'awSala
أَوصَلَ
han - dåtid
yuuSil
يُوصِل
han - subjunktiv
yuuSil
يُوصِل
han - jussiv
hon
tuuSilu
تُوصِلُ
hon - nutid
'awSalat
أَوصَلَت
hon - dåtid
tuuSil
تُوصِل
hon - subjunktiv
tuuSil
تُوصِل
hon - jussiv
vi
nuuSilu
نُوصِلُ
vi - nutid
'awSalnaa
أَوصَلنَا
vi - dåtid
nuuSil
نُوصِل
vi - subjunktiv
nuuSil
نُوصِل
vi - jussiv
ni (m)
tuuSiluuna
تُوصِلُونَ
ni (m) - nutid
'awSaltum
أَوصَلتُم
ni (m) - dåtid
tuuSiluu
تُوصِلُوا
ni (m) - subjunktiv
tuuSiluu
تُوصِلُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tuuSilna
تُوصِلنَ
ni (f) - nutid
'awSaltunna
أَوصَلتُنَّ
ni (f) - dåtid
tuuSilna
تُوصِلنَ
ni (f) - subjunktiv
tuuSilna
تُوصِلنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yuuSiluuna
يُوصِلُونَ
de (m) - nutid
'awSaluu
أَوصَلُوا
de (m) - dåtid
yuuSiluu
يُوصِلُوا
de (m) - subjunktiv
yuuSiluu
يُوصِلُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yuuSilna
يُوصِلنَ
de (f) - nutid
'awSalna
أَوصَلنَ
de (f) - dåtid
yuuSilna
يُوصِلنَ
de (f) - subjunktiv
yuuSilna
يُوصِلنَ
de (f) - jussiv
ni två
tuuSilaani
تُوصِلَانِ
ni två - nutid
'awSaltumaa
أَوصَلتُمَا
ni två - dåtid
tuuSilaa
تُوصِلَا
ni två - subjunktiv
tuuSilaa
تُوصِلَا
ni två - jussiv
de två (m)
yuuSilaani
يُوصِلَانِ
de två (m) - nutid
'awSalaa
أَوصَلَا
de två (m) - dåtid
yuuSilaa
يُوصِلَا
de två (m) - subjunktiv
yuuSilaa
يُوصِلَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tuuSilaani
تُوصِلَانِ
de två (f) - nutid
'awSalataa
أَوصَلَتَا
de två (f) - dåtid
tuuSilaa
تُوصِلَا
de två (f) - subjunktiv
tuuSilaa
تُوصِلَا
de två (f) - jussiv
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.