Böjningsformer av verbet 'att vänja'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'u3awwidu
أُعَوِّدُ
jag - nutid
3awwadtu
عَوَّدتُ
jag - dåtid
'u3awwid
أُعَوِّد
jag - subjunktiv
'u3awwid
أُعَوِّد
jag - jussiv
du (m)
tu3awwidu
تُعَوِّدُ
du (m) - nutid
3awwadta
عَوَّدتَ
du (m) - dåtid
tu3awwid
تُعَوِّد
du (m) - subjunktiv
tu3awwid
تُعَوِّد
du (m) - jussiv
du (f)
tu3awwidiina
تُعَوِّدِينَ
du (f) - nutid
3awwadti
عَوَّدتِ
du (f) - dåtid
tu3awwidii
تُعَوِّدِي
du (f) - subjunktiv
tu3awwidii
تُعَوِّدِي
du (f) - jussiv
han
yu3awwidu
يُعَوِّدُ
han - nutid
3awwada
عَوَّدَ
han - dåtid
yu3awwid
يُعَوِّد
han - subjunktiv
yu3awwid
يُعَوِّد
han - jussiv
hon
tu3awwidu
تُعَوِّدُ
hon - nutid
3awwadat
عَوَّدَت
hon - dåtid
tu3awwid
تُعَوِّد
hon - subjunktiv
tu3awwid
تُعَوِّد
hon - jussiv
vi
nu3awwidu
نُعَوِّدُ
vi - nutid
3awwadnaa
عَوَّدنَا
vi - dåtid
nu3awwid
نُعَوِّد
vi - subjunktiv
nu3awwid
نُعَوِّد
vi - jussiv
ni (m)
tu3awwiduuna
تُعَوِّدُونَ
ni (m) - nutid
3awwadtum
عَوَّدتُم
ni (m) - dåtid
tu3awwiduu
تُعَوِّدُوا
ni (m) - subjunktiv
tu3awwiduu
تُعَوِّدُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tu3awwidna
تُعَوِّدنَ
ni (f) - nutid
3awwadtunna
عَوَّدتُنَّ
ni (f) - dåtid
tu3awwidna
تُعَوِّدنَ
ni (f) - subjunktiv
tu3awwidna
تُعَوِّدنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yu3awwiduuna
يُعَوِّدُونَ
de (m) - nutid
3awwaduu
عَوَّدُوا
de (m) - dåtid
yu3awwiduu
يُعَوِّدُوا
de (m) - subjunktiv
yu3awwiduu
يُعَوِّدُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yu3awwidna
يُعَوِّدنَ
de (f) - nutid
3awwadna
عَوَّدنَ
de (f) - dåtid
yu3awwidna
يُعَوِّدنَ
de (f) - subjunktiv
yu3awwidna
يُعَوِّدنَ
de (f) - jussiv
ni två
tu3awwidaani
تُعَوِّدَانِ
ni två - nutid
3awwadtumaa
عَوَّدتُمَا
ni två - dåtid
tu3awwidaa
تُعَوِّدَا
ni två - subjunktiv
tu3awwidaa
تُعَوِّدَا
ni två - jussiv
de två (m)
yu3awwidaani
يُعَوِّدَانِ
de två (m) - nutid
3awwadaa
عَوَّدَا
de två (m) - dåtid
yu3awwidaa
يُعَوِّدَا
de två (m) - subjunktiv
yu3awwidaa
يُعَوِّدَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tu3awwidaani
تُعَوِّدَانِ
de två (f) - nutid
3awwadataa
عَوَّدَتَا
de två (f) - dåtid
tu3awwidaa
تُعَوِّدَا
de två (f) - subjunktiv
tu3awwidaa
تُعَوِّدَا
de två (f) - jussiv
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.