Böjningsformer av verbet 'att imitera'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'aHdhuu
أَحذُو
jag - nutid
Hadhawtu
حَذَوتُ
jag - dåtid
'aHdhua
أَحذَُ
jag - subjunktiv
'aHdhu
أَحذُ
jag - jussiv
du (m)
taHdhuu
تَحذُو
du (m) - nutid
Hadhawta
حَذَوتَ
du (m) - dåtid
taHdhua
تَحذَُ
du (m) - subjunktiv
taHdhu
تَحذُ
du (m) - jussiv
du (f)
taHdhiina
تَحذِينَ
du (f) - nutid
Hadhawti
حَذَوتِ
du (f) - dåtid
taHdhii
تَحذِي
du (f) - subjunktiv
taHdhii
تَحذِي
du (f) - jussiv
han
yaHdhuu
يَحذُو
han - nutid
Hadhaa
حَذَا
han - dåtid
yaHdhua
يَحذَُ
han - subjunktiv
yaHdhu
يَحذُ
han - jussiv
hon
taHdhuu
تَحذُو
hon - nutid
Hadhat
حَذَت
hon - dåtid
taHdhua
تَحذَُ
hon - subjunktiv
taHdhu
تَحذُ
hon - jussiv
vi
naHdhuu
نَحذُو
vi - nutid
Hadhawnaa
حَذَونَا
vi - dåtid
naHdhua
نَحذَُ
vi - subjunktiv
naHdhu
نَحذُ
vi - jussiv
ni (m)
taHdhuuna
تَحذُونَ
ni (m) - nutid
Hadhawtum
حَذَوتُم
ni (m) - dåtid
taHdhuu
تَحذُوا
ni (m) - subjunktiv
taHdhuu
تَحذُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
taHdhuuna
تَحذُونَ
ni (f) - nutid
Hadhawtunna
حَذَوتُنَّ
ni (f) - dåtid
taHdhuuna
تَحذُونَ
ni (f) - subjunktiv
taHdhuuna
تَحذُونَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yaHdhuuna
يَحذُونَ
de (m) - nutid
Hadhauu
حَذَُوا
de (m) - dåtid
yaHdhuu
يَحذُوا
de (m) - subjunktiv
yaHdhuu
يَحذُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yaHdhuuna
يَحذُونَ
de (f) - nutid
Hadhawna
حَذَونَ
de (f) - dåtid
yaHdhuuna
يَحذُونَ
de (f) - subjunktiv
yaHdhuuna
يَحذُونَ
de (f) - jussiv
ni två
taHdhuwaani
تَحذُوَانِ
ni två - nutid
Hadhawtumaa
حَذَوتُمَا
ni två - dåtid
taHdhuaa
تَحذَُا
ni två - subjunktiv
taHdhuaa
تَحذَُا
ni två - jussiv
de två (m)
yaHdhuwaani
يَحذُوَانِ
de två (m) - nutid
Hadhawaa
حَذَوَا
de två (m) - dåtid
yaHdhuaa
يَحذَُا
de två (m) - subjunktiv
yaHdhuaa
يَحذَُا
de två (m) - jussiv
de två (f)
taHdhuwaani
تَحذُوَانِ
de två (f) - nutid
Hadhawataa
حَذَوَتَا
de två (f) - dåtid
taHdhuaa
تَحذَُا
de två (f) - subjunktiv
taHdhuaa
تَحذَُا
de två (f) - jussiv
Imperativ
du (m)
'uHdhu
أُحذُ
du (m) - imperativ
du (f)
'uHdhii
أُحذِي
du (f) - imperativ
du (dual)
'uHdhuwaa
أُحذُوَا
du (dual) - imperativ
ni (m)
'uHdhuu
أُحذُوا
ni (m) - imperativ
ni (f)
'uHdhuuna
أُحذُونَ
ni (f) - imperativ
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.