Böjningsformer av verbet 'att sippa, smutta'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'akra3u
أَكرَعُ
jag - nutid
kara3tu
كَرَعتُ
jag - dåtid
'akra3a
أَكرَعَ
jag - subjunktiv
'akra3
أَكرَع
jag - jussiv
du (m)
takra3u
تَكرَعُ
du (m) - nutid
kara3ta
كَرَعتَ
du (m) - dåtid
takra3a
تَكرَعَ
du (m) - subjunktiv
takra3
تَكرَع
du (m) - jussiv
du (f)
takra3iina
تَكرَعِينَ
du (f) - nutid
kara3ti
كَرَعتِ
du (f) - dåtid
takra3ii
تَكرَعِي
du (f) - subjunktiv
takra3ii
تَكرَعِي
du (f) - jussiv
han
yakra3u
يَكرَعُ
han - nutid
kara3a
كَرَعَ
han - dåtid
yakra3a
يَكرَعَ
han - subjunktiv
yakra3
يَكرَع
han - jussiv
hon
takra3u
تَكرَعُ
hon - nutid
kara3at
كَرَعَت
hon - dåtid
takra3a
تَكرَعَ
hon - subjunktiv
takra3
تَكرَع
hon - jussiv
vi
nakra3u
نَكرَعُ
vi - nutid
kara3naa
كَرَعنَا
vi - dåtid
nakra3a
نَكرَعَ
vi - subjunktiv
nakra3
نَكرَع
vi - jussiv
ni (m)
takra3uuna
تَكرَعُونَ
ni (m) - nutid
kara3tum
كَرَعتُم
ni (m) - dåtid
takra3uu
تَكرَعُوا
ni (m) - subjunktiv
takra3uu
تَكرَعُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
takra3na
تَكرَعنَ
ni (f) - nutid
kara3tunna
كَرَعتُنَّ
ni (f) - dåtid
takra3na
تَكرَعنَ
ni (f) - subjunktiv
takra3na
تَكرَعنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yakra3uuna
يَكرَعُونَ
de (m) - nutid
kara3uu
كَرَعُوا
de (m) - dåtid
yakra3uu
يَكرَعُوا
de (m) - subjunktiv
yakra3uu
يَكرَعُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yakra3na
يَكرَعنَ
de (f) - nutid
kara3na
كَرَعنَ
de (f) - dåtid
yakra3na
يَكرَعنَ
de (f) - subjunktiv
yakra3na
يَكرَعنَ
de (f) - jussiv
ni två
takra3aani
تَكرَعَانِ
ni två - nutid
kara3tumaa
كَرَعتُمَا
ni två - dåtid
takra3aa
تَكرَعَا
ni två - subjunktiv
takra3aa
تَكرَعَا
ni två - jussiv
de två (m)
yakra3aani
يَكرَعَانِ
de två (m) - nutid
kara3aa
كَرَعَا
de två (m) - dåtid
yakra3aa
يَكرَعَا
de två (m) - subjunktiv
yakra3aa
يَكرَعَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
takra3aani
تَكرَعَانِ
de två (f) - nutid
kara3ataa
كَرَعَتَا
de två (f) - dåtid
takra3aa
تَكرَعَا
de två (f) - subjunktiv
takra3aa
تَكرَعَا
de två (f) - jussiv
Imperativ
du (m)
'ikra3
إِكرَع
du (m) - imperativ
du (f)
'ikra3ii
إِكرَعِي
du (f) - imperativ
du (dual)
'ikra3aa
إِكرَعَا
du (dual) - imperativ
ni (m)
'ikra3uu
إِكرَعُوا
ni (m) - imperativ
ni (f)
'ikra3na
إِكرَعنَ
ni (f) - imperativ
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.