Böjningsformer av verbet 'att härda'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'uSallidu
أُصَلِّدُ
jag - nutid
Salladtu
صَلَّدتُ
jag - dåtid
'uSallid
أُصَلِّد
jag - subjunktiv
'uSallid
أُصَلِّد
jag - jussiv
du (m)
tuSallidu
تُصَلِّدُ
du (m) - nutid
Salladta
صَلَّدتَ
du (m) - dåtid
tuSallid
تُصَلِّد
du (m) - subjunktiv
tuSallid
تُصَلِّد
du (m) - jussiv
du (f)
tuSallidiina
تُصَلِّدِينَ
du (f) - nutid
Salladti
صَلَّدتِ
du (f) - dåtid
tuSallidii
تُصَلِّدِي
du (f) - subjunktiv
tuSallidii
تُصَلِّدِي
du (f) - jussiv
han
yuSallidu
يُصَلِّدُ
han - nutid
Sallada
صَلَّدَ
han - dåtid
yuSallid
يُصَلِّد
han - subjunktiv
yuSallid
يُصَلِّد
han - jussiv
hon
tuSallidu
تُصَلِّدُ
hon - nutid
Salladat
صَلَّدَت
hon - dåtid
tuSallid
تُصَلِّد
hon - subjunktiv
tuSallid
تُصَلِّد
hon - jussiv
vi
nuSallidu
نُصَلِّدُ
vi - nutid
Salladnaa
صَلَّدنَا
vi - dåtid
nuSallid
نُصَلِّد
vi - subjunktiv
nuSallid
نُصَلِّد
vi - jussiv
ni (m)
tuSalliduuna
تُصَلِّدُونَ
ni (m) - nutid
Salladtum
صَلَّدتُم
ni (m) - dåtid
tuSalliduu
تُصَلِّدُوا
ni (m) - subjunktiv
tuSalliduu
تُصَلِّدُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tuSallidna
تُصَلِّدنَ
ni (f) - nutid
Salladtunna
صَلَّدتُنَّ
ni (f) - dåtid
tuSallidna
تُصَلِّدنَ
ni (f) - subjunktiv
tuSallidna
تُصَلِّدنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yuSalliduuna
يُصَلِّدُونَ
de (m) - nutid
Salladuu
صَلَّدُوا
de (m) - dåtid
yuSalliduu
يُصَلِّدُوا
de (m) - subjunktiv
yuSalliduu
يُصَلِّدُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yuSallidna
يُصَلِّدنَ
de (f) - nutid
Salladna
صَلَّدنَ
de (f) - dåtid
yuSallidna
يُصَلِّدنَ
de (f) - subjunktiv
yuSallidna
يُصَلِّدنَ
de (f) - jussiv
ni två
tuSallidaani
تُصَلِّدَانِ
ni två - nutid
Salladtumaa
صَلَّدتُمَا
ni två - dåtid
tuSallidaa
تُصَلِّدَا
ni två - subjunktiv
tuSallidaa
تُصَلِّدَا
ni två - jussiv
de två (m)
yuSallidaani
يُصَلِّدَانِ
de två (m) - nutid
Salladaa
صَلَّدَا
de två (m) - dåtid
yuSallidaa
يُصَلِّدَا
de två (m) - subjunktiv
yuSallidaa
يُصَلِّدَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tuSallidaani
تُصَلِّدَانِ
de två (f) - nutid
Salladataa
صَلَّدَتَا
de två (f) - dåtid
tuSallidaa
تُصَلِّدَا
de två (f) - subjunktiv
tuSallidaa
تُصَلِّدَا
de två (f) - jussiv
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.