Böjningsformer av verbet 'att uppfatta'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'afTinu
أَفطِنُ
jag - nutid
faTantu
فَطَنتُ
jag - dåtid
'afTina
أَفطِنَ
jag - subjunktiv
'afTin
أَفطِن
jag - jussiv
du (m)
tafTinu
تَفطِنُ
du (m) - nutid
faTanta
فَطَنتَ
du (m) - dåtid
tafTina
تَفطِنَ
du (m) - subjunktiv
tafTin
تَفطِن
du (m) - jussiv
du (f)
tafTiniina
تَفطِنِينَ
du (f) - nutid
faTanti
فَطَنتِ
du (f) - dåtid
tafTinii
تَفطِنِي
du (f) - subjunktiv
tafTinii
تَفطِنِي
du (f) - jussiv
han
yafTinu
يَفطِنُ
han - nutid
faTana
فَطَنَ
han - dåtid
yafTina
يَفطِنَ
han - subjunktiv
yafTin
يَفطِن
han - jussiv
hon
tafTinu
تَفطِنُ
hon - nutid
faTanat
فَطَنَت
hon - dåtid
tafTina
تَفطِنَ
hon - subjunktiv
tafTin
تَفطِن
hon - jussiv
vi
nafTinu
نَفطِنُ
vi - nutid
faTannaa
فَطَنَّا
vi - dåtid
nafTina
نَفطِنَ
vi - subjunktiv
nafTin
نَفطِن
vi - jussiv
ni (m)
tafTinuuna
تَفطِنُونَ
ni (m) - nutid
faTantum
فَطَنتُم
ni (m) - dåtid
tafTinuu
تَفطِنُوا
ni (m) - subjunktiv
tafTinuu
تَفطِنُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tafTinna
تَفطِنَّ
ni (f) - nutid
faTantunna
فَطَنتُنَّ
ni (f) - dåtid
tafTinna
تَفطِنَّ
ni (f) - subjunktiv
tafTinna
تَفطِنَّ
ni (f) - jussiv
de (m)
yafTinuuna
يَفطِنُونَ
de (m) - nutid
faTanuu
فَطَنُوا
de (m) - dåtid
yafTinuu
يَفطِنُوا
de (m) - subjunktiv
yafTinuu
يَفطِنُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yafTinna
يَفطِنَّ
de (f) - nutid
faTanna
فَطَنَّ
de (f) - dåtid
yafTinna
يَفطِنَّ
de (f) - subjunktiv
yafTinna
يَفطِنَّ
de (f) - jussiv
ni två
tafTinaani
تَفطِنَانِ
ni två - nutid
faTantumaa
فَطَنتُمَا
ni två - dåtid
tafTinaa
تَفطِنَا
ni två - subjunktiv
tafTinaa
تَفطِنَا
ni två - jussiv
de två (m)
yafTinaani
يَفطِنَانِ
de två (m) - nutid
faTanaa
فَطَنَا
de två (m) - dåtid
yafTinaa
يَفطِنَا
de två (m) - subjunktiv
yafTinaa
يَفطِنَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tafTinaani
تَفطِنَانِ
de två (f) - nutid
faTanataa
فَطَنَتَا
de två (f) - dåtid
tafTinaa
تَفطِنَا
de två (f) - subjunktiv
tafTinaa
تَفطِنَا
de två (f) - jussiv
Imperativ
du (m)
'ifTin
إِفطِن
du (m) - imperativ
du (f)
'ifTinii
إِفطِنِي
du (f) - imperativ
du (dual)
'ifTinaa
إِفطِنَا
du (dual) - imperativ
ni (m)
'ifTinuu
إِفطِنُوا
ni (m) - imperativ
ni (f)
'ifTinna
إِفطِننَ
ni (f) - imperativ
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.