Böjningsformer av verbet 'att följa'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'alaa
أَلَى
jag - nutid
waliitu
وَلِيتُ
jag - dåtid
'alaa
أَلََ
jag - subjunktiv
'ala
أَلَ
jag - jussiv
du (m)
talaa
تَلَى
du (m) - nutid
waliita
وَلِيتَ
du (m) - dåtid
talaa
تَلََ
du (m) - subjunktiv
tala
تَلَ
du (m) - jussiv
du (f)
talayna
تَلَينَ
du (f) - nutid
waliiti
وَلِيتِ
du (f) - dåtid
talay
تَلَي
du (f) - subjunktiv
talay
تَلَي
du (f) - jussiv
han
yalaa
يَلَى
han - nutid
waliya
وَلِيَ
han - dåtid
yalaa
يَلََ
han - subjunktiv
yala
يَلَ
han - jussiv
hon
talaa
تَلَى
hon - nutid
waliyat
وَلِيَت
hon - dåtid
talaa
تَلََ
hon - subjunktiv
tala
تَلَ
hon - jussiv
vi
nalaa
نَلَى
vi - nutid
waliinaa
وَلِينَا
vi - dåtid
nalaa
نَلََ
vi - subjunktiv
nala
نَلَ
vi - jussiv
ni (m)
talawna
تَلَونَ
ni (m) - nutid
waliitum
وَلِيتُم
ni (m) - dåtid
talaw
تَلَوا
ni (m) - subjunktiv
talaw
تَلَوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
talayna
تَلَينَ
ni (f) - nutid
waliitunna
وَلِيتُنَّ
ni (f) - dåtid
talayna
تَلَينَ
ni (f) - subjunktiv
talayna
تَلَينَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yalawna
يَلَونَ
de (m) - nutid
waluu
وَلُوا
de (m) - dåtid
yalaw
يَلَوا
de (m) - subjunktiv
yalaw
يَلَوا
de (m) - jussiv
de (f)
yalayna
يَلَينَ
de (f) - nutid
waliina
وَلِينَ
de (f) - dåtid
yalayna
يَلَينَ
de (f) - subjunktiv
yalayna
يَلَينَ
de (f) - jussiv
ni två
talaaani
تَلََانِ
ni två - nutid
waliitumaa
وَلِيتُمَا
ni två - dåtid
talaaa
تَلََا
ni två - subjunktiv
talaaa
تَلََا
ni två - jussiv
de två (m)
yalaaani
يَلََانِ
de två (m) - nutid
waliyaa
وَلِيَا
de två (m) - dåtid
yalaaa
يَلََا
de två (m) - subjunktiv
yalaaa
يَلََا
de två (m) - jussiv
de två (f)
talaaani
تَلََانِ
de två (f) - nutid
waliyataa
وَلِيَتَا
de två (f) - dåtid
talaaa
تَلََا
de två (f) - subjunktiv
talaaa
تَلََا
de två (f) - jussiv
Imperativ
du (m)
lay
لَي
du (m) - imperativ
du (f)
layii
لَيِي
du (f) - imperativ
du (dual)
layaa
لَيَا
du (dual) - imperativ
ni (m)
layuu
لَيُوا
ni (m) - imperativ
ni (f)
layna
لَينَ
ni (f) - imperativ
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.