Böjningsformer av verbet 'att vara svÃ¥r'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'u3Dilu
أُعضِلُ
jag - nutid
'a3Daltu
أَعضَلتُ
jag - dåtid
'u3Dil
أُعضِل
jag - subjunktiv
'u3Dil
أُعضِل
jag - jussiv
du (m)
tu3Dilu
تُعضِلُ
du (m) - nutid
'a3Dalta
أَعضَلتَ
du (m) - dåtid
tu3Dil
تُعضِل
du (m) - subjunktiv
tu3Dil
تُعضِل
du (m) - jussiv
du (f)
tu3Diliina
تُعضِلِينَ
du (f) - nutid
'a3Dalti
أَعضَلتِ
du (f) - dåtid
tu3Dilii
تُعضِلِي
du (f) - subjunktiv
tu3Dilii
تُعضِلِي
du (f) - jussiv
han
yu3Dilu
يُعضِلُ
han - nutid
'a3Dala
أَعضَلَ
han - dåtid
yu3Dil
يُعضِل
han - subjunktiv
yu3Dil
يُعضِل
han - jussiv
hon
tu3Dilu
تُعضِلُ
hon - nutid
'a3Dalat
أَعضَلَت
hon - dåtid
tu3Dil
تُعضِل
hon - subjunktiv
tu3Dil
تُعضِل
hon - jussiv
vi
nu3Dilu
نُعضِلُ
vi - nutid
'a3Dalnaa
أَعضَلنَا
vi - dåtid
nu3Dil
نُعضِل
vi - subjunktiv
nu3Dil
نُعضِل
vi - jussiv
ni (m)
tu3Diluuna
تُعضِلُونَ
ni (m) - nutid
'a3Daltum
أَعضَلتُم
ni (m) - dåtid
tu3Diluu
تُعضِلُوا
ni (m) - subjunktiv
tu3Diluu
تُعضِلُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tu3Dilna
تُعضِلنَ
ni (f) - nutid
'a3Daltunna
أَعضَلتُنَّ
ni (f) - dåtid
tu3Dilna
تُعضِلنَ
ni (f) - subjunktiv
tu3Dilna
تُعضِلنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yu3Diluuna
يُعضِلُونَ
de (m) - nutid
'a3Daluu
أَعضَلُوا
de (m) - dåtid
yu3Diluu
يُعضِلُوا
de (m) - subjunktiv
yu3Diluu
يُعضِلُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yu3Dilna
يُعضِلنَ
de (f) - nutid
'a3Dalna
أَعضَلنَ
de (f) - dåtid
yu3Dilna
يُعضِلنَ
de (f) - subjunktiv
yu3Dilna
يُعضِلنَ
de (f) - jussiv
ni två
tu3Dilaani
تُعضِلَانِ
ni två - nutid
'a3Daltumaa
أَعضَلتُمَا
ni två - dåtid
tu3Dilaa
تُعضِلَا
ni två - subjunktiv
tu3Dilaa
تُعضِلَا
ni två - jussiv
de två (m)
yu3Dilaani
يُعضِلَانِ
de två (m) - nutid
'a3Dalaa
أَعضَلَا
de två (m) - dåtid
yu3Dilaa
يُعضِلَا
de två (m) - subjunktiv
yu3Dilaa
يُعضِلَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tu3Dilaani
تُعضِلَانِ
de två (f) - nutid
'a3Dalataa
أَعضَلَتَا
de två (f) - dåtid
tu3Dilaa
تُعضِلَا
de två (f) - subjunktiv
tu3Dilaa
تُعضِلَا
de två (f) - jussiv
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.