Böjningsformer av verbet 'att ge huvudvärk, ha sönder'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'uSaddi3u
أُصَدِّعُ
jag - nutid
Sadda3tu
صَدَّعتُ
jag - dåtid
'uSaddi3
أُصَدِّع
jag - subjunktiv
'uSaddi3
أُصَدِّع
jag - jussiv
du (m)
tuSaddi3u
تُصَدِّعُ
du (m) - nutid
Sadda3ta
صَدَّعتَ
du (m) - dåtid
tuSaddi3
تُصَدِّع
du (m) - subjunktiv
tuSaddi3
تُصَدِّع
du (m) - jussiv
du (f)
tuSaddi3iina
تُصَدِّعِينَ
du (f) - nutid
Sadda3ti
صَدَّعتِ
du (f) - dåtid
tuSaddi3ii
تُصَدِّعِي
du (f) - subjunktiv
tuSaddi3ii
تُصَدِّعِي
du (f) - jussiv
han
yuSaddi3u
يُصَدِّعُ
han - nutid
Sadda3a
صَدَّعَ
han - dåtid
yuSaddi3
يُصَدِّع
han - subjunktiv
yuSaddi3
يُصَدِّع
han - jussiv
hon
tuSaddi3u
تُصَدِّعُ
hon - nutid
Sadda3at
صَدَّعَت
hon - dåtid
tuSaddi3
تُصَدِّع
hon - subjunktiv
tuSaddi3
تُصَدِّع
hon - jussiv
vi
nuSaddi3u
نُصَدِّعُ
vi - nutid
Sadda3naa
صَدَّعنَا
vi - dåtid
nuSaddi3
نُصَدِّع
vi - subjunktiv
nuSaddi3
نُصَدِّع
vi - jussiv
ni (m)
tuSaddi3uuna
تُصَدِّعُونَ
ni (m) - nutid
Sadda3tum
صَدَّعتُم
ni (m) - dåtid
tuSaddi3uu
تُصَدِّعُوا
ni (m) - subjunktiv
tuSaddi3uu
تُصَدِّعُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tuSaddi3na
تُصَدِّعنَ
ni (f) - nutid
Sadda3tunna
صَدَّعتُنَّ
ni (f) - dåtid
tuSaddi3na
تُصَدِّعنَ
ni (f) - subjunktiv
tuSaddi3na
تُصَدِّعنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yuSaddi3uuna
يُصَدِّعُونَ
de (m) - nutid
Sadda3uu
صَدَّعُوا
de (m) - dåtid
yuSaddi3uu
يُصَدِّعُوا
de (m) - subjunktiv
yuSaddi3uu
يُصَدِّعُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yuSaddi3na
يُصَدِّعنَ
de (f) - nutid
Sadda3na
صَدَّعنَ
de (f) - dåtid
yuSaddi3na
يُصَدِّعنَ
de (f) - subjunktiv
yuSaddi3na
يُصَدِّعنَ
de (f) - jussiv
ni två
tuSaddi3aani
تُصَدِّعَانِ
ni två - nutid
Sadda3tumaa
صَدَّعتُمَا
ni två - dåtid
tuSaddi3aa
تُصَدِّعَا
ni två - subjunktiv
tuSaddi3aa
تُصَدِّعَا
ni två - jussiv
de två (m)
yuSaddi3aani
يُصَدِّعَانِ
de två (m) - nutid
Sadda3aa
صَدَّعَا
de två (m) - dåtid
yuSaddi3aa
يُصَدِّعَا
de två (m) - subjunktiv
yuSaddi3aa
يُصَدِّعَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tuSaddi3aani
تُصَدِّعَانِ
de två (f) - nutid
Sadda3ataa
صَدَّعَتَا
de två (f) - dåtid
tuSaddi3aa
تُصَدِّعَا
de två (f) - subjunktiv
tuSaddi3aa
تُصَدِّعَا
de två (f) - jussiv
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.