Böjningsformer av verbet 'att framkalla nysning'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'u3aTTisu
أُعَطِّسُ
jag - nutid
3aTTastu
عَطَّستُ
jag - dåtid
'u3aTTis
أُعَطِّس
jag - subjunktiv
'u3aTTis
أُعَطِّس
jag - jussiv
du (m)
tu3aTTisu
تُعَطِّسُ
du (m) - nutid
3aTTasta
عَطَّستَ
du (m) - dåtid
tu3aTTis
تُعَطِّس
du (m) - subjunktiv
tu3aTTis
تُعَطِّس
du (m) - jussiv
du (f)
tu3aTTisiina
تُعَطِّسِينَ
du (f) - nutid
3aTTasti
عَطَّستِ
du (f) - dåtid
tu3aTTisii
تُعَطِّسِي
du (f) - subjunktiv
tu3aTTisii
تُعَطِّسِي
du (f) - jussiv
han
yu3aTTisu
يُعَطِّسُ
han - nutid
3aTTasa
عَطَّسَ
han - dåtid
yu3aTTis
يُعَطِّس
han - subjunktiv
yu3aTTis
يُعَطِّس
han - jussiv
hon
tu3aTTisu
تُعَطِّسُ
hon - nutid
3aTTasat
عَطَّسَت
hon - dåtid
tu3aTTis
تُعَطِّس
hon - subjunktiv
tu3aTTis
تُعَطِّس
hon - jussiv
vi
nu3aTTisu
نُعَطِّسُ
vi - nutid
3aTTasnaa
عَطَّسنَا
vi - dåtid
nu3aTTis
نُعَطِّس
vi - subjunktiv
nu3aTTis
نُعَطِّس
vi - jussiv
ni (m)
tu3aTTisuuna
تُعَطِّسُونَ
ni (m) - nutid
3aTTastum
عَطَّستُم
ni (m) - dåtid
tu3aTTisuu
تُعَطِّسُوا
ni (m) - subjunktiv
tu3aTTisuu
تُعَطِّسُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tu3aTTisna
تُعَطِّسنَ
ni (f) - nutid
3aTTastunna
عَطَّستُنَّ
ni (f) - dåtid
tu3aTTisna
تُعَطِّسنَ
ni (f) - subjunktiv
tu3aTTisna
تُعَطِّسنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yu3aTTisuuna
يُعَطِّسُونَ
de (m) - nutid
3aTTasuu
عَطَّسُوا
de (m) - dåtid
yu3aTTisuu
يُعَطِّسُوا
de (m) - subjunktiv
yu3aTTisuu
يُعَطِّسُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yu3aTTisna
يُعَطِّسنَ
de (f) - nutid
3aTTasna
عَطَّسنَ
de (f) - dåtid
yu3aTTisna
يُعَطِّسنَ
de (f) - subjunktiv
yu3aTTisna
يُعَطِّسنَ
de (f) - jussiv
ni två
tu3aTTisaani
تُعَطِّسَانِ
ni två - nutid
3aTTastumaa
عَطَّستُمَا
ni två - dåtid
tu3aTTisaa
تُعَطِّسَا
ni två - subjunktiv
tu3aTTisaa
تُعَطِّسَا
ni två - jussiv
de två (m)
yu3aTTisaani
يُعَطِّسَانِ
de två (m) - nutid
3aTTasaa
عَطَّسَا
de två (m) - dåtid
yu3aTTisaa
يُعَطِّسَا
de två (m) - subjunktiv
yu3aTTisaa
يُعَطِّسَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tu3aTTisaani
تُعَطِّسَانِ
de två (f) - nutid
3aTTasataa
عَطَّسَتَا
de två (f) - dåtid
tu3aTTisaa
تُعَطِّسَا
de två (f) - subjunktiv
tu3aTTisaa
تُعَطِّسَا
de två (f) - jussiv
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.