Böjningsformer av verbet 'att omintetgöra'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'ubaTTilu
أُبَطِّلُ
jag - nutid
baTTaltu
بَطَّلتُ
jag - dåtid
'ubaTTil
أُبَطِّل
jag - subjunktiv
'ubaTTil
أُبَطِّل
jag - jussiv
du (m)
tubaTTilu
تُبَطِّلُ
du (m) - nutid
baTTalta
بَطَّلتَ
du (m) - dåtid
tubaTTil
تُبَطِّل
du (m) - subjunktiv
tubaTTil
تُبَطِّل
du (m) - jussiv
du (f)
tubaTTiliina
تُبَطِّلِينَ
du (f) - nutid
baTTalti
بَطَّلتِ
du (f) - dåtid
tubaTTilii
تُبَطِّلِي
du (f) - subjunktiv
tubaTTilii
تُبَطِّلِي
du (f) - jussiv
han
yubaTTilu
يُبَطِّلُ
han - nutid
baTTala
بَطَّلَ
han - dåtid
yubaTTil
يُبَطِّل
han - subjunktiv
yubaTTil
يُبَطِّل
han - jussiv
hon
tubaTTilu
تُبَطِّلُ
hon - nutid
baTTalat
بَطَّلَت
hon - dåtid
tubaTTil
تُبَطِّل
hon - subjunktiv
tubaTTil
تُبَطِّل
hon - jussiv
vi
nubaTTilu
نُبَطِّلُ
vi - nutid
baTTalnaa
بَطَّلنَا
vi - dåtid
nubaTTil
نُبَطِّل
vi - subjunktiv
nubaTTil
نُبَطِّل
vi - jussiv
ni (m)
tubaTTiluuna
تُبَطِّلُونَ
ni (m) - nutid
baTTaltum
بَطَّلتُم
ni (m) - dåtid
tubaTTiluu
تُبَطِّلُوا
ni (m) - subjunktiv
tubaTTiluu
تُبَطِّلُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tubaTTilna
تُبَطِّلنَ
ni (f) - nutid
baTTaltunna
بَطَّلتُنَّ
ni (f) - dåtid
tubaTTilna
تُبَطِّلنَ
ni (f) - subjunktiv
tubaTTilna
تُبَطِّلنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yubaTTiluuna
يُبَطِّلُونَ
de (m) - nutid
baTTaluu
بَطَّلُوا
de (m) - dåtid
yubaTTiluu
يُبَطِّلُوا
de (m) - subjunktiv
yubaTTiluu
يُبَطِّلُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yubaTTilna
يُبَطِّلنَ
de (f) - nutid
baTTalna
بَطَّلنَ
de (f) - dåtid
yubaTTilna
يُبَطِّلنَ
de (f) - subjunktiv
yubaTTilna
يُبَطِّلنَ
de (f) - jussiv
ni två
tubaTTilaani
تُبَطِّلَانِ
ni två - nutid
baTTaltumaa
بَطَّلتُمَا
ni två - dåtid
tubaTTilaa
تُبَطِّلَا
ni två - subjunktiv
tubaTTilaa
تُبَطِّلَا
ni två - jussiv
de två (m)
yubaTTilaani
يُبَطِّلَانِ
de två (m) - nutid
baTTalaa
بَطَّلَا
de två (m) - dåtid
yubaTTilaa
يُبَطِّلَا
de två (m) - subjunktiv
yubaTTilaa
يُبَطِّلَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tubaTTilaani
تُبَطِّلَانِ
de två (f) - nutid
baTTalataa
بَطَّلَتَا
de två (f) - dåtid
tubaTTilaa
تُبَطِّلَا
de två (f) - subjunktiv
tubaTTilaa
تُبَطِّلَا
de två (f) - jussiv
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.