Böjningsformer av verbet 'att ringa'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'arinnu
أَرِنُّ
jag - nutid
ranantu
رَنَنتُ
jag - dåtid
'arinna
أَرِنَّ
jag - subjunktiv
'arinna
أَرِنَّ
jag - jussiv
du (m)
tarinnu
تَرِنُّ
du (m) - nutid
rananta
رَنَنتَ
du (m) - dåtid
tarinna
تَرِنَّ
du (m) - subjunktiv
tarinna
تَرِنَّ
du (m) - jussiv
du (f)
tarinniina
تَرِنِّينَ
du (f) - nutid
rananti
رَنَنتِ
du (f) - dåtid
tarinnii
تَرِنِّي
du (f) - subjunktiv
tarinnii
تَرِنِّي
du (f) - jussiv
han
yarinnu
يَرِنُّ
han - nutid
ranna
رَنَّ
han - dåtid
yarinna
يَرِنَّ
han - subjunktiv
yarinna
يَرِنَّ
han - jussiv
hon
tarinnu
تَرِنُّ
hon - nutid
rannat
رَنَّت
hon - dåtid
tarinna
تَرِنَّ
hon - subjunktiv
tarinna
تَرِنَّ
hon - jussiv
vi
narinnu
نَرِنُّ
vi - nutid
ranannaa
رَنَنَّا
vi - dåtid
narinna
نَرِنَّ
vi - subjunktiv
narinna
نَرِنَّ
vi - jussiv
ni (m)
tarinnuuna
تَرِنُّونَ
ni (m) - nutid
ranantum
رَنَنتُم
ni (m) - dåtid
tarinnuu
تَرِنُّوا
ni (m) - subjunktiv
tarinnuu
تَرِنُّوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tarninna
تَرنِنَّ
ni (f) - nutid
ranantunna
رَنَنتُنَّ
ni (f) - dåtid
tarninna
تَرنِنَّ
ni (f) - subjunktiv
tarninna
تَرنِنَّ
ni (f) - jussiv
de (m)
yarinnuuna
يَرِنُّونَ
de (m) - nutid
rannuu
رَنُّوا
de (m) - dåtid
yarinnuu
يَرِنُّوا
de (m) - subjunktiv
yarinnuu
يَرِنُّوا
de (m) - jussiv
de (f)
yarninna
يَرنِنَّ
de (f) - nutid
rananna
رَنَنَّ
de (f) - dåtid
yarninna
يَرنِنَّ
de (f) - subjunktiv
yarninna
يَرنِنَّ
de (f) - jussiv
ni två
tarinnaani
تَرِنَّانِ
ni två - nutid
ranantumaa
رَنَنتُمَا
ni två - dåtid
tarinnaa
تَرِنَّا
ni två - subjunktiv
tarinnaa
تَرِنَّا
ni två - jussiv
de två (m)
yarinnaani
يَرِنَّانِ
de två (m) - nutid
rananaa
رَنَنَا
de två (m) - dåtid
yarinnaa
يَرِنَّا
de två (m) - subjunktiv
yarinnaa
يَرِنَّا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tarinnaani
تَرِنَّانِ
de två (f) - nutid
rananataa
رَنَنَتَا
de två (f) - dåtid
tarinnaa
تَرِنَّا
de två (f) - subjunktiv
tarinnaa
تَرِنَّا
de två (f) - jussiv
Imperativ
du (m)
runna
رُنَّ
du (m) - imperativ
du (f)
runnii
رُنِّي
du (f) - imperativ
du (dual)
runnaa
رُنَّا
du (dual) - imperativ
ni (m)
runnuu
رُنُّوا
ni (m) - imperativ
ni (f)
'urnunna
أُرنُننَ
ni (f) - imperativ
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.