Böjningsformer av verbet 'att beslöja, dölja'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'aHjubu
أَحجُبُ
jag - nutid
Hajabtu
حَجَبتُ
jag - dåtid
'aHjuba
أَحجُبَ
jag - subjunktiv
'aHjub
أَحجُب
jag - jussiv
du (m)
taHjubu
تَحجُبُ
du (m) - nutid
Hajabta
حَجَبتَ
du (m) - dåtid
taHjuba
تَحجُبَ
du (m) - subjunktiv
taHjub
تَحجُب
du (m) - jussiv
du (f)
taHjubiina
تَحجُبِينَ
du (f) - nutid
Hajabti
حَجَبتِ
du (f) - dåtid
taHjubii
تَحجُبِي
du (f) - subjunktiv
taHjubii
تَحجُبِي
du (f) - jussiv
han
yaHjubu
يَحجُبُ
han - nutid
Hajaba
حَجَبَ
han - dåtid
yaHjuba
يَحجُبَ
han - subjunktiv
yaHjub
يَحجُب
han - jussiv
hon
taHjubu
تَحجُبُ
hon - nutid
Hajabat
حَجَبَت
hon - dåtid
taHjuba
تَحجُبَ
hon - subjunktiv
taHjub
تَحجُب
hon - jussiv
vi
naHjubu
نَحجُبُ
vi - nutid
Hajabnaa
حَجَبنَا
vi - dåtid
naHjuba
نَحجُبَ
vi - subjunktiv
naHjub
نَحجُب
vi - jussiv
ni (m)
taHjubuuna
تَحجُبُونَ
ni (m) - nutid
Hajabtum
حَجَبتُم
ni (m) - dåtid
taHjubuu
تَحجُبُوا
ni (m) - subjunktiv
taHjubuu
تَحجُبُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
taHjubna
تَحجُبنَ
ni (f) - nutid
Hajabtunna
حَجَبتُنَّ
ni (f) - dåtid
taHjubna
تَحجُبنَ
ni (f) - subjunktiv
taHjubna
تَحجُبنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yaHjubuuna
يَحجُبُونَ
de (m) - nutid
Hajabuu
حَجَبُوا
de (m) - dåtid
yaHjubuu
يَحجُبُوا
de (m) - subjunktiv
yaHjubuu
يَحجُبُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yaHjubna
يَحجُبنَ
de (f) - nutid
Hajabna
حَجَبنَ
de (f) - dåtid
yaHjubna
يَحجُبنَ
de (f) - subjunktiv
yaHjubna
يَحجُبنَ
de (f) - jussiv
ni två
taHjubaani
تَحجُبَانِ
ni två - nutid
Hajabtumaa
حَجَبتُمَا
ni två - dåtid
taHjubaa
تَحجُبَا
ni två - subjunktiv
taHjubaa
تَحجُبَا
ni två - jussiv
de två (m)
yaHjubaani
يَحجُبَانِ
de två (m) - nutid
Hajabaa
حَجَبَا
de två (m) - dåtid
yaHjubaa
يَحجُبَا
de två (m) - subjunktiv
yaHjubaa
يَحجُبَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
taHjubaani
تَحجُبَانِ
de två (f) - nutid
Hajabataa
حَجَبَتَا
de två (f) - dåtid
taHjubaa
تَحجُبَا
de två (f) - subjunktiv
taHjubaa
تَحجُبَا
de två (f) - jussiv
Imperativ
du (m)
'uHjub
أُحجُب
du (m) - imperativ
du (f)
'uHjubii
أُحجُبِي
du (f) - imperativ
du (dual)
'uHjubaa
أُحجُبَا
du (dual) - imperativ
ni (m)
'uHjubuu
أُحجُبُوا
ni (m) - imperativ
ni (f)
'uHjubna
أُحجُبنَ
ni (f) - imperativ
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.