Böjningsformer av verbet 'att bandagera, förbinda'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'uDammidu
أُضَمِّدُ
jag - nutid
Dammadtu
ضَمَّدتُ
jag - dåtid
'uDammid
أُضَمِّد
jag - subjunktiv
'uDammid
أُضَمِّد
jag - jussiv
du (m)
tuDammidu
تُضَمِّدُ
du (m) - nutid
Dammadta
ضَمَّدتَ
du (m) - dåtid
tuDammid
تُضَمِّد
du (m) - subjunktiv
tuDammid
تُضَمِّد
du (m) - jussiv
du (f)
tuDammidiina
تُضَمِّدِينَ
du (f) - nutid
Dammadti
ضَمَّدتِ
du (f) - dåtid
tuDammidii
تُضَمِّدِي
du (f) - subjunktiv
tuDammidii
تُضَمِّدِي
du (f) - jussiv
han
yuDammidu
يُضَمِّدُ
han - nutid
Dammada
ضَمَّدَ
han - dåtid
yuDammid
يُضَمِّد
han - subjunktiv
yuDammid
يُضَمِّد
han - jussiv
hon
tuDammidu
تُضَمِّدُ
hon - nutid
Dammadat
ضَمَّدَت
hon - dåtid
tuDammid
تُضَمِّد
hon - subjunktiv
tuDammid
تُضَمِّد
hon - jussiv
vi
nuDammidu
نُضَمِّدُ
vi - nutid
Dammadnaa
ضَمَّدنَا
vi - dåtid
nuDammid
نُضَمِّد
vi - subjunktiv
nuDammid
نُضَمِّد
vi - jussiv
ni (m)
tuDammiduuna
تُضَمِّدُونَ
ni (m) - nutid
Dammadtum
ضَمَّدتُم
ni (m) - dåtid
tuDammiduu
تُضَمِّدُوا
ni (m) - subjunktiv
tuDammiduu
تُضَمِّدُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tuDammidna
تُضَمِّدنَ
ni (f) - nutid
Dammadtunna
ضَمَّدتُنَّ
ni (f) - dåtid
tuDammidna
تُضَمِّدنَ
ni (f) - subjunktiv
tuDammidna
تُضَمِّدنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yuDammiduuna
يُضَمِّدُونَ
de (m) - nutid
Dammaduu
ضَمَّدُوا
de (m) - dåtid
yuDammiduu
يُضَمِّدُوا
de (m) - subjunktiv
yuDammiduu
يُضَمِّدُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yuDammidna
يُضَمِّدنَ
de (f) - nutid
Dammadna
ضَمَّدنَ
de (f) - dåtid
yuDammidna
يُضَمِّدنَ
de (f) - subjunktiv
yuDammidna
يُضَمِّدنَ
de (f) - jussiv
ni två
tuDammidaani
تُضَمِّدَانِ
ni två - nutid
Dammadtumaa
ضَمَّدتُمَا
ni två - dåtid
tuDammidaa
تُضَمِّدَا
ni två - subjunktiv
tuDammidaa
تُضَمِّدَا
ni två - jussiv
de två (m)
yuDammidaani
يُضَمِّدَانِ
de två (m) - nutid
Dammadaa
ضَمَّدَا
de två (m) - dåtid
yuDammidaa
يُضَمِّدَا
de två (m) - subjunktiv
yuDammidaa
يُضَمِّدَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tuDammidaani
تُضَمِّدَانِ
de två (f) - nutid
Dammadataa
ضَمَّدَتَا
de två (f) - dåtid
tuDammidaa
تُضَمِّدَا
de två (f) - subjunktiv
tuDammidaa
تُضَمِّدَا
de två (f) - jussiv
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.