Böjningsformer av verbet 'att Ã¥trÃ¥'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'aruumu
أَرُومُ
jag - nutid
rumtu
رُمتُ
jag - dåtid
'aruma
أَرُمَ
jag - subjunktiv
'arum
أَرُم
jag - jussiv
du (m)
taruumu
تَرُومُ
du (m) - nutid
rumta
رُمتَ
du (m) - dåtid
taruma
تَرُمَ
du (m) - subjunktiv
tarum
تَرُم
du (m) - jussiv
du (f)
taruumiina
تَرُومِينَ
du (f) - nutid
rumti
رُمتِ
du (f) - dåtid
taruumii
تَرُومِي
du (f) - subjunktiv
taruumii
تَرُومِي
du (f) - jussiv
han
yaruumu
يَرُومُ
han - nutid
raama
رَامَ
han - dåtid
yaruma
يَرُمَ
han - subjunktiv
yarum
يَرُم
han - jussiv
hon
taruumu
تَرُومُ
hon - nutid
raamat
رَامَت
hon - dåtid
taruma
تَرُمَ
hon - subjunktiv
tarum
تَرُم
hon - jussiv
vi
naruumu
نَرُومُ
vi - nutid
rumnaa
رُمنَا
vi - dåtid
naruma
نَرُمَ
vi - subjunktiv
narum
نَرُم
vi - jussiv
ni (m)
taruumuuna
تَرُومُونَ
ni (m) - nutid
rumtum
رُمتُم
ni (m) - dåtid
taruumuu
تَرُومُوا
ni (m) - subjunktiv
taruumuu
تَرُومُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tarumna
تَرُمنَ
ni (f) - nutid
rumtunna
رُمتُنَّ
ni (f) - dåtid
tarumna
تَرُمنَ
ni (f) - subjunktiv
tarumna
تَرُمنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yaruumuuna
يَرُومُونَ
de (m) - nutid
raamuu
رَامُوا
de (m) - dåtid
yaruumuu
يَرُومُوا
de (m) - subjunktiv
yaruumuu
يَرُومُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yarumna
يَرُمنَ
de (f) - nutid
rumna
رُمنَ
de (f) - dåtid
yarumna
يَرُمنَ
de (f) - subjunktiv
yarumna
يَرُمنَ
de (f) - jussiv
ni två
taruumaani
تَرُومَانِ
ni två - nutid
rumtumaa
رُمتُمَا
ni två - dåtid
tarumaa
تَرُمَا
ni två - subjunktiv
tarumaa
تَرُمَا
ni två - jussiv
de två (m)
yaruumaani
يَرُومَانِ
de två (m) - nutid
rumaa
رُمَا
de två (m) - dåtid
yarumaa
يَرُمَا
de två (m) - subjunktiv
yarumaa
يَرُمَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
taruumaani
تَرُومَانِ
de två (f) - nutid
rumataa
رُمَتَا
de två (f) - dåtid
tarumaa
تَرُمَا
de två (f) - subjunktiv
tarumaa
تَرُمَا
de två (f) - jussiv
Imperativ
du (m)
rum
رُم
du (m) - imperativ
du (f)
ruumii
رُومِي
du (f) - imperativ
du (dual)
ruumaa
رُومَا
du (dual) - imperativ
ni (m)
ruumuu
رُومُوا
ni (m) - imperativ
ni (f)
rumna
رُمنَ
ni (f) - imperativ
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.