Böjningsformer av verbet 'att koka över, välla ut'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'afuuru
أَفُورُ
jag - nutid
furtu
فُرتُ
jag - dåtid
'afura
أَفُرَ
jag - subjunktiv
'afur
أَفُر
jag - jussiv
du (m)
tafuuru
تَفُورُ
du (m) - nutid
furta
فُرتَ
du (m) - dåtid
tafura
تَفُرَ
du (m) - subjunktiv
tafur
تَفُر
du (m) - jussiv
du (f)
tafuuriina
تَفُورِينَ
du (f) - nutid
furti
فُرتِ
du (f) - dåtid
tafuurii
تَفُورِي
du (f) - subjunktiv
tafuurii
تَفُورِي
du (f) - jussiv
han
yafuuru
يَفُورُ
han - nutid
faara
فَارَ
han - dåtid
yafura
يَفُرَ
han - subjunktiv
yafur
يَفُر
han - jussiv
hon
tafuuru
تَفُورُ
hon - nutid
faarat
فَارَت
hon - dåtid
tafura
تَفُرَ
hon - subjunktiv
tafur
تَفُر
hon - jussiv
vi
nafuuru
نَفُورُ
vi - nutid
furnaa
فُرنَا
vi - dåtid
nafura
نَفُرَ
vi - subjunktiv
nafur
نَفُر
vi - jussiv
ni (m)
tafuuruuna
تَفُورُونَ
ni (m) - nutid
furtum
فُرتُم
ni (m) - dåtid
tafuuruu
تَفُورُوا
ni (m) - subjunktiv
tafuuruu
تَفُورُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tafurna
تَفُرنَ
ni (f) - nutid
furtunna
فُرتُنَّ
ni (f) - dåtid
tafurna
تَفُرنَ
ni (f) - subjunktiv
tafurna
تَفُرنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yafuuruuna
يَفُورُونَ
de (m) - nutid
faaruu
فَارُوا
de (m) - dåtid
yafuuruu
يَفُورُوا
de (m) - subjunktiv
yafuuruu
يَفُورُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yafurna
يَفُرنَ
de (f) - nutid
furna
فُرنَ
de (f) - dåtid
yafurna
يَفُرنَ
de (f) - subjunktiv
yafurna
يَفُرنَ
de (f) - jussiv
ni två
tafuuraani
تَفُورَانِ
ni två - nutid
furtumaa
فُرتُمَا
ni två - dåtid
tafuraa
تَفُرَا
ni två - subjunktiv
tafuraa
تَفُرَا
ni två - jussiv
de två (m)
yafuuraani
يَفُورَانِ
de två (m) - nutid
furaa
فُرَا
de två (m) - dåtid
yafuraa
يَفُرَا
de två (m) - subjunktiv
yafuraa
يَفُرَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tafuuraani
تَفُورَانِ
de två (f) - nutid
furataa
فُرَتَا
de två (f) - dåtid
tafuraa
تَفُرَا
de två (f) - subjunktiv
tafuraa
تَفُرَا
de två (f) - jussiv
Imperativ
du (m)
fur
فُر
du (m) - imperativ
du (f)
fuurii
فُورِي
du (f) - imperativ
du (dual)
fuuraa
فُورَا
du (dual) - imperativ
ni (m)
fuuruu
فُورُوا
ni (m) - imperativ
ni (f)
furna
فُرنَ
ni (f) - imperativ
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.