Böjningsformer av verbet 'att hänga, lÃ¥ta falla'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'usaddilu
أُسَدِّلُ
jag - nutid
saddaltu
سَدَّلتُ
jag - dåtid
'usaddil
أُسَدِّل
jag - subjunktiv
'usaddil
أُسَدِّل
jag - jussiv
du (m)
tusaddilu
تُسَدِّلُ
du (m) - nutid
saddalta
سَدَّلتَ
du (m) - dåtid
tusaddil
تُسَدِّل
du (m) - subjunktiv
tusaddil
تُسَدِّل
du (m) - jussiv
du (f)
tusaddiliina
تُسَدِّلِينَ
du (f) - nutid
saddalti
سَدَّلتِ
du (f) - dåtid
tusaddilii
تُسَدِّلِي
du (f) - subjunktiv
tusaddilii
تُسَدِّلِي
du (f) - jussiv
han
yusaddilu
يُسَدِّلُ
han - nutid
saddala
سَدَّلَ
han - dåtid
yusaddil
يُسَدِّل
han - subjunktiv
yusaddil
يُسَدِّل
han - jussiv
hon
tusaddilu
تُسَدِّلُ
hon - nutid
saddalat
سَدَّلَت
hon - dåtid
tusaddil
تُسَدِّل
hon - subjunktiv
tusaddil
تُسَدِّل
hon - jussiv
vi
nusaddilu
نُسَدِّلُ
vi - nutid
saddalnaa
سَدَّلنَا
vi - dåtid
nusaddil
نُسَدِّل
vi - subjunktiv
nusaddil
نُسَدِّل
vi - jussiv
ni (m)
tusaddiluuna
تُسَدِّلُونَ
ni (m) - nutid
saddaltum
سَدَّلتُم
ni (m) - dåtid
tusaddiluu
تُسَدِّلُوا
ni (m) - subjunktiv
tusaddiluu
تُسَدِّلُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tusaddilna
تُسَدِّلنَ
ni (f) - nutid
saddaltunna
سَدَّلتُنَّ
ni (f) - dåtid
tusaddilna
تُسَدِّلنَ
ni (f) - subjunktiv
tusaddilna
تُسَدِّلنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yusaddiluuna
يُسَدِّلُونَ
de (m) - nutid
saddaluu
سَدَّلُوا
de (m) - dåtid
yusaddiluu
يُسَدِّلُوا
de (m) - subjunktiv
yusaddiluu
يُسَدِّلُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yusaddilna
يُسَدِّلنَ
de (f) - nutid
saddalna
سَدَّلنَ
de (f) - dåtid
yusaddilna
يُسَدِّلنَ
de (f) - subjunktiv
yusaddilna
يُسَدِّلنَ
de (f) - jussiv
ni två
tusaddilaani
تُسَدِّلَانِ
ni två - nutid
saddaltumaa
سَدَّلتُمَا
ni två - dåtid
tusaddilaa
تُسَدِّلَا
ni två - subjunktiv
tusaddilaa
تُسَدِّلَا
ni två - jussiv
de två (m)
yusaddilaani
يُسَدِّلَانِ
de två (m) - nutid
saddalaa
سَدَّلَا
de två (m) - dåtid
yusaddilaa
يُسَدِّلَا
de två (m) - subjunktiv
yusaddilaa
يُسَدِّلَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tusaddilaani
تُسَدِّلَانِ
de två (f) - nutid
saddalataa
سَدَّلَتَا
de två (f) - dåtid
tusaddilaa
تُسَدِّلَا
de två (f) - subjunktiv
tusaddilaa
تُسَدِّلَا
de två (f) - jussiv
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.