Böjningsformer av verbet 'att vara rädd'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'afzi3u
أَفزِعُ
jag - nutid
faza3tu
فَزَعتُ
jag - dåtid
'afzi3a
أَفزِعَ
jag - subjunktiv
'afzi3
أَفزِع
jag - jussiv
du (m)
tafzi3u
تَفزِعُ
du (m) - nutid
faza3ta
فَزَعتَ
du (m) - dåtid
tafzi3a
تَفزِعَ
du (m) - subjunktiv
tafzi3
تَفزِع
du (m) - jussiv
du (f)
tafzi3iina
تَفزِعِينَ
du (f) - nutid
faza3ti
فَزَعتِ
du (f) - dåtid
tafzi3ii
تَفزِعِي
du (f) - subjunktiv
tafzi3ii
تَفزِعِي
du (f) - jussiv
han
yafzi3u
يَفزِعُ
han - nutid
faza3a
فَزَعَ
han - dåtid
yafzi3a
يَفزِعَ
han - subjunktiv
yafzi3
يَفزِع
han - jussiv
hon
tafzi3u
تَفزِعُ
hon - nutid
faza3at
فَزَعَت
hon - dåtid
tafzi3a
تَفزِعَ
hon - subjunktiv
tafzi3
تَفزِع
hon - jussiv
vi
nafzi3u
نَفزِعُ
vi - nutid
faza3naa
فَزَعنَا
vi - dåtid
nafzi3a
نَفزِعَ
vi - subjunktiv
nafzi3
نَفزِع
vi - jussiv
ni (m)
tafzi3uuna
تَفزِعُونَ
ni (m) - nutid
faza3tum
فَزَعتُم
ni (m) - dåtid
tafzi3uu
تَفزِعُوا
ni (m) - subjunktiv
tafzi3uu
تَفزِعُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tafzi3na
تَفزِعنَ
ni (f) - nutid
faza3tunna
فَزَعتُنَّ
ni (f) - dåtid
tafzi3na
تَفزِعنَ
ni (f) - subjunktiv
tafzi3na
تَفزِعنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yafzi3uuna
يَفزِعُونَ
de (m) - nutid
faza3uu
فَزَعُوا
de (m) - dåtid
yafzi3uu
يَفزِعُوا
de (m) - subjunktiv
yafzi3uu
يَفزِعُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yafzi3na
يَفزِعنَ
de (f) - nutid
faza3na
فَزَعنَ
de (f) - dåtid
yafzi3na
يَفزِعنَ
de (f) - subjunktiv
yafzi3na
يَفزِعنَ
de (f) - jussiv
ni två
tafzi3aani
تَفزِعَانِ
ni två - nutid
faza3tumaa
فَزَعتُمَا
ni två - dåtid
tafzi3aa
تَفزِعَا
ni två - subjunktiv
tafzi3aa
تَفزِعَا
ni två - jussiv
de två (m)
yafzi3aani
يَفزِعَانِ
de två (m) - nutid
faza3aa
فَزَعَا
de två (m) - dåtid
yafzi3aa
يَفزِعَا
de två (m) - subjunktiv
yafzi3aa
يَفزِعَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tafzi3aani
تَفزِعَانِ
de två (f) - nutid
faza3ataa
فَزَعَتَا
de två (f) - dåtid
tafzi3aa
تَفزِعَا
de två (f) - subjunktiv
tafzi3aa
تَفزِعَا
de två (f) - jussiv
Imperativ
du (m)
'ifzi3
إِفزِع
du (m) - imperativ
du (f)
'ifzi3ii
إِفزِعِي
du (f) - imperativ
du (dual)
'ifzi3aa
إِفزِعَا
du (dual) - imperativ
ni (m)
'ifzi3uu
إِفزِعُوا
ni (m) - imperativ
ni (f)
'ifzi3na
إِفزِعنَ
ni (f) - imperativ
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.